Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vän, och äfven af denna eld, af detta djärfva mod, af denna
kraft, som sökte hinder och som kunde nedslå dem, hade
Kristina fått sin del. Hon hade ärft herskarlynnet. Hon
var inte mer än sex år, då pfalzgrefvinnan Katarina bekände
sig vara vanmäktig inför den lilla flickans kraftiga vilja.
Och äfven såsom fullvuxen imponerade Kristina på sin
om-gifning. Hon behÖfde därtill inga yttre medel. Hon var
kort till växten samt vårdslöst och illa klädd, men det lyste
ur de mörkblå ögonen en eld, som tillintetgjorde alla
invändningar och förtärde allt motstånd.
Hvarken råd eller riksdag ville 1651 välja Karl Gustaf
till svensk tronföljare, han själf, den egensinnige, hersklystne
pfalzaren ville ingalunda blifva vald, men alla måste de böja
sig inför den tjugufemåriga drottningens »det skall ske».
Med dessa herskargåfvor följde ett häftigt sinne och
starka lidelser. Det lurade en förstörande demon på djupet
af Vasaättens rika anlag, hos den störste af dess medlemmar
och hos den siste, som bar Sveriges krona.
Gustaf Adolf herskade likväl ej allenast genom sin
öfver-lägsna intelligens och sin starka vilja. Han var ej den
egoistiske despoten, som lydes och fruktas, utan han var först
och sist den ädle, varmhjärtade konungen, som älskade sin
familj, sina vänner, sitt folk, han var den religiöse mannen,
som i ödmjukhet och tro böjde sig inför all världens
her-skare.
Fick Kristina i arf af sin fader äfven dessa hjärtats stora
egenskaper? Det har af mången betviflats. Oss synes det
ovedersägligt, att hon egde dem, ehuru de ofta förlamades af
hennes fel. Det var den goda säden, som småningom öfver*
växtes af ogräset, men som ändå ibland skymtar fram, om
man blott ser noga efter och ej på förhand anser sig
förvissad, att den ej finnes. Kärlek till Gud, önskan att hjälpa
de lidande och att göra människor lyckliga, ett begär att
försona de stridande äro känslor, som ofta besjälade Kristina
och icke tillintetgjordes af egoismen. Redan såsom barn
bad hon rådsherrarne för de fattiga fångarne på slottet,
och hon kunde aldrig, utan att det kostade henne tårar,
besluta sig för att befordra en brottsling till dödsstraff. Hon var
alltid mot sina vänner mera välvillig och hjälpsam, än
hennes tillgångar medgåfvo. Hennes önskan att kunna försona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
