Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i egen person mottaga främmande sändebud. Ryska gesanter
kommo 1636 till Stockholm. Förmyndarne fruktade, att dessa
med sina långa skägg, besynnerliga dräkter och barbariska
åthäfvor skulle skrämma drottningen-barnet, och ville därföre
ej, att hon skulle taga emot dem. När Kristina fick veta
detta, skrattade hon åt deras försiktighet, frågande om inte
de också hade skägg, hvarefter hon mottog främlingarne,
som om hon hade varit en till åren kommen regentinna och
ej en tioårs flicka.
Sådan hon var som barn, blef hon ock som vuxen.
Hennes nerver tycktes endast stärkas inför faran. Hon var
några gånger utsatt för dödsfara, en gång sköt en vansinnig
man på henne, en annan gång brast några plankor, då hon
skulle inspektera ett kronans fartyg, så att hon störtade i sjön,
men vid båda dessa tillfällen, som framkallade allmän
förskräckelse, bibehöll hon full fattning.
Vid ridter och på jakter var hon alltid den mest
oför-vägna. Hon hade en medfödd fallenhet för manliga idrotter.
»Det finnes ingen i Sverige», säger en trovärdig berättare,
»som bättre förstår än hon att med en enda kula skjuta en
springande hare.» Hon brukade beklaga, att hennes fader ej
lefvat nog länge för att lära henne krigets yrke. Hon hade
den svagheten att denna lärdom förutan anse sig förstå
krigskonsten, hvilket man på goda skäl kan betvifla.
»Ett gladare hjältemod än Gustaf Adolfs har aldrig
funnits», säger vår störste historieskrifvare. Vid sidan af
det djupa allvaret fanns en sund lifsglädje. Äfven Kristina
hade sin lust i skämtan och nöjen, men hos henne kom
understundom skämtet att urarta till en för hennes kön
stötande uppsluppenhet, och nöjena till ytlig flärd.
Yttre omständigheter bidrogo därtill, men ännu mera,
att Kristina, som föröfrigt synes fått i arf många af faderns
egenskaper, saknade en af dem, karaktärens jämnvikt. Hos
Gustaf Adolf sammansmälte alla egenskaper till ett harmoniskt
helt. Hos Kristina däremot fanns ej denna enhet. Det var ej
den sedliga viljan, som styrde dem alla, utan starkast
framträdde en aldrig hvilande fantasi. Den kunde ibland
beher-ska både vilja och förstånd. Hon kunde vara lika nyckfull
och excentrisk, som Gustaf Adolf var jämn och fast.
Och nyckfullheten och excentriciteten, som förstörde alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
