Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bud stort förtroende. Denne underblåste hennes anspråk på
ökade ekonomiska fördelar, och det uppstod öppen fiendskap
mellan henne och rådet. Pfalzgrefven och hans gemål ville
i det längsta medla, men uppgåfvo slutligen försöket.
Kristina var under dessa tider hos sin moder.
Pfalz-grefvinnan besökte dem ibland, men det var Maria Eleonora,
som skulle leda barnets uppfostran. Svarta rum, svarta
kläder, stilla svårmod, afbrutet af paroxysmer af tårar och
för-tviflan, häftiga utfall mot hela omgifningen, mot hela den
svenska nationen; ena stunden de mest passionerade
ömhetsbetygelser mot Gustaf Adolfs enda dotter och andra stunden
en fullständig likgiltighet för henne, i det att enkedrottningen
till hela sin yarelse gick upp i åskådandet af den dyrkade
makens guldinfattade hjärta eller uppfylldes af en vansinnig
åtrå att omfamna hans multnade lekamen.
Hos ett lifligt och tänkande barn kunde ett dylikt
beteende endast uppjaga fantasien och ingifva en känsla af
medömkan. Kristinas skämtsamma lynne frestades mer än
en gång att välja moderns besynnerliga ideer till föremål
för gyckel, och ej kunde dennas van mäktiga, oresonliga vrede
återkalla den småningom bortnötta vördnaden.
Kristinas uppfostran uppfattades emellertid såsom en
nationell angelägenhet af högsta vikt, och år 1635 utfärdade
de samlade ständerna ett betänkande om drottningens
uppfostran. Det innehåller många goda grundsatser, lättare att
uppsätta än att därefter inrätta ett barns uppfostran.
Sär-skildt lades vikt därpå, att Kristina skulle uppfostras till
svensk och protestant. Resultatet blef motsatt hvad man
åsyftade. Det antagandet ligger nära till hands och saknar
ej stöd, att svenskhetens och protestantismens förträffligheter
präntades i barnet på alla upptänkliga sätt, hvarigenom man
hoppades att samka en motvikt mot Maria Eleonoras förakt
för allt svenskt och mot kringsmygande kyrkliga
villomeningar. Men känsla för fosterland och religion präntas aldrig
i ett barn, den gifves aldrig med framgång in i starka dosis
då och då, utan dessa ideer böra utgöra andan af hela
uppfostran. Det var ej möjligt motverka Maria Eleonoras
förvända uppfostringsmetod, om ej Kristina helt och hållet
skildes från henne. Härvidlag, som i så många andra fall, fick
Axel Oxenstierna vid sin återkomst från Tyskland 1636 göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>