Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slag i saken. Pfalzgrefvinnan Katarina fick drottningens upp*
fostran om hand. Maria Eleonora synes ha insett sin egen
oförmåga och motsatte sig ej denna anordning. Det blef
likväl endast under två år, som Kristina fick åtnjuta
pfalz-grefvinnans moderliga omvårdnad, och vid ej mer än tolf
år förlorade hon genom döden den enda, som kunde utöfva
ett välgörande inflytande på hennes utveckling.
Katarina hade mången svår dust att utstå med sin
brorsdotter. Ibland ville Kristina inte äta alls, ibland fick hon
den idén att förtära vax, hvaraf hennes förut klena hälsa
led; inte ville hon heller sofva hela natten som andra barn,
inte dricka öl och vin och inte sysselsätta sig med
handarbeten. Vid alla dessa besynnerliga ideer ansåg Katarina,
att man kom längst med mildhet och lugn. Barnet vore i
hvarje fall inte högfärdigt, inte grymt, inte lögnaktigt. Hon
hade ett »heroiskt gemyt», och ett sådant kunde ej tvingas
med riset.
Men dessa uppfostringsprinciper funno ej allmänt
gillande. Flere af hofvets damer ansågo sig ha rätt till
ett ord med i laget, huru drottningen skulle uppfostras.
Hof-mästarinnan Elisabet Gyllenstierna, den barska fru Ebba
Leijonhufvud och den lifliga, energiska fru Ebba Brahe, alla
hade de sina åsikter. Både den ena och den andra
begagnade för att nå sina syften enkedrottningen, som naturligtvis
vid sin dotters uppfostran ej kunde skjutas alldeles åt sidan.
Hon uppretades mot Katarina och underblåste Kristinas
trotsiga lynne. Ibland egde ganska häftiga uppträden rum, och
förmyndarne nödgades inskrida.
Enkedrottningen hade varit på besök i Stockholm hos
sin dotter. Hon hade då visat sig gramse på pfalzgrefvinnan
och ej velat tala med henne. Det föreföll som om hon velat
ingjuta hos Kristina misstroende mot hennes uppfostrarinna.
Axel Oxenstierna talade härom vid enkedrottningen och bad
henne uppmana Kristina till lydnad, och ej till olydnad. Maria
Eleonora afskydde rikskanslären, men hade icke dess mindre
stor vördnad för honom, och genom det såsom medlare
uppträdande brandenburgska sändebudet lofvade hon därför nu
enligt rikskanslärens önskan tala med sin dotter.
Han misstänkte likväl att så ej skedde, och sedan
Maria Eleonora rest tillbaka till Gripsholm, uppsökte han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
