Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rörelser kunde undergräfva en stark fysik, och hon hade
varit klen allt sedan sin barndom. Under vintern 1651—52
var hon ofta sjuk, antagligen också till följd af de själsstrider
hon utstod, då hon inom sig hvälfde planerna att öfvergifva
sitt land och sin tro. Hon föll slutligen i en feber, från
hvilken hon genom Bourdelots ordinationer tillfrisknade.
Åtminstone trodde hon detta själf.
En läkardygd egde Bourdelot obestridligen. Han
förmådde en patient sådan som Kristina att lyda och följa hans
föreskrifter. Tillfrisknad, afstod hon från en del af sina
studier. Med sin vanliga lidelsefullhet hängaf hon sig i stället
åt förströelser af alla slag. Huruvida dessa föreskrifter voro
i allo sunda, lämna vi därhän, men Kristina var belåten och
öfverhopade Bourdelot med stora ynnestbevis.
Hvad Pimentel angår, som anlände till Sverige i slutet
af 1652, så var det en ovanligt intagande personlighet, vacker,
qvick, elegant, en fulländad ädling. Äfven han var bättre
än sitt rykte, och såväl om honom som om Bourdelot uttala
sig alltid Oxenstiernorna med största högaktning, hvilket
de otvifvelaktigt ej skulle hafva gjort, om dessa främlingar
varit så tvetydiga, som de framställas i den nämnde franske
residentens brefväxling, hvilken allt för flitigt begagnats
såsom källa för uppfattningen af Kristinas sista regeringsår.
Magnus Gabriel de la Gardie var äfven afundsjuk för det
anseende dessa främlingar åtnjöto hos drottningen, samtidigt
med att han själf fick träda tillbaka och slutligen i okt. 1653
föll i fullständig onåd, hvarefter han ständigt förtalade dem.
Vid denna tid hade dock Bourdelot redan återvändt till
Frankrike. Pimentel däremot for ej förrän på våren 1654.
Alla dessa utländingar, lärde och olärde, alla dessa
svenske ädlingar, som frikostiga gåfvor och granna titlar
qvarhöllo vid hofvet, alla dessa förnäma damer, unga och
gamla, kretsade ständigt kring den lysande medelpunkten,
den unga drottningen med sitt eldiga lynne, sina nycker och
ideer, sina qvicka infall och djupsinniga reflexioner. De hade
alla, såsom en af hennes hofmän säger, mycket att beställa,
men litet att uträtta.
Det fanns hofnöjen, som Kristina icke förstod sig på: långa
festmåltider, hederliga rus, åskådande af afrättningar,
torte-ringar och strider mellan lejon, björnar och andra vilda djur,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
