Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vetenskapsmän, hofhållning eller andra förvaltningsåtgärder.
Öfverallt leder hennes styrelse till reduktionen, som hon insåg
och som hon ville undvika.
Också ombytligheten i hennes lynne visar sig i hennes
förhållande till regeringsärendena. Tidtals var hon ytterst
nitisk, bevistade rådsammanträdena, genomläste de fleste
handlingar, tog sig för att på bestämd tid besöka kansliet,
så att onödiga dröjsmål skulle förekommas o. s. v. Tidtals
fylles hon af andra intressen och är glad, att hon kan få
»till alla besvär och mödor» trogna hjälpare. Högsta makten
lemnade hon därföre ej ifrån ag. Att det skulle varit just
de sista åren hon mest våjrtfslösade regeringen hafva vi
för vår del ej kunnat finna. Hon var visserligen då mycket
upptagen af sina framtidsplaner, men hon glömde ej
därföre mera än förut, att hon var drottning.
Det var en egen ödets nyck att ett krigarfolk som det
svenska skulle styras af en qvinna. Kristina insåg, att
hon som regent ej vore, hvad hon borde vara och trodde,
att hennes kön var hennes största fel. En qvinna — detta
var hennes åsikt — blir alltid underskattad, ledd, beroende,
och det blir lätt ett visst löjligt skimmer öfver hennes
styrelse. Det blir ej sanning i hennes handlingar. Så hade
det ofta varit med henne själf, fastän smickret talat om
hennes stora makt i rådet. Hon fick dessutom ej anföra
en här, utan måste bero af sina generaler. Därföre borde
ej heller någon qvinna regera, menade Kristina, och hon
genomdref, att prinsessorna i Sverige uteslötos från
arfs-rätt till kronan, och sade sig ämnat göra detta, äfven om
hon hade haft egna döttrar.
»Om furstarne kände sina plikter, skulle ingen vilja
regera», har hon själf yttrat, »och en furste bör anse sig
såsom en slaf, krönt af folket, hvilken arbetar för människor,
som aldrig äro nöjda med hon&m, hvilka märkvärdigheter
han än gör.» Men att vara slaf, om än prydd med en krona,
det var mer än en gång plågsamt för den, som satte
friheten högre än allt. Hvarje tvång var henne olidligt, äfven
det som hennes höga ställning pålade henne. Däremot
syntes henne en drottnings rang och makt utan en
drottnings göromål och plikter såsom den högsta möjliga frihet.
Af begär efter oberoende, af trötthet vid de stegrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
