Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
villiga rykten, och när grefve Erik, mot slutet af
drottningens regering, återkom till det egentliga Sverige, gaf hon
honom många förtroendefulla uppdrag, och det talades aldrig
mer om dessa orimliga giftermålsplaner.
Ty såsom sådana betraktade Kristina, med sina/höga
tankar om en regents värdighet, hvarje tanke på ett
giftermål med en enskild man. Ilon tvekade mycket, om hon
skulle tillåta sin kusin, Maria Euphrosyne, ingå en sådan
mesallians som att gifta sig med Magnus Gabriel de la
Gardie, och ovisst är, om hon därtill gifvit sin tillåtelse, om
icke den unge grefven synts henne höjden af manlig
fullkomlighet. Hon kunde icke taga honom, därför gaf hon
honom åt sin leksyster. Ty det förefaller såsom säkert, om
också Kristina ej uttryckligen sagt det själf, att hon var
förälskad i den unge grefven. Då han hemkom från sina
resor, vacker, elegant, älskvärd, väckte han hos henne
känslor, som hon aldrig förut erfarit, och det var dessa, som
lärde henne, att pfalzgrefven för henne ej var och aldrig
kunde blifva annat än en ungdomsvän.
Hela hofvet märkte Kristinas förändring under året 1646.
Det hviskades om att gamla Ebba Brahe förhexat
drottningens hjärta, och att grefve Magnus för Kristina omtalat den
unge pfalzgrefvens snedsprång, hvarigenom han ingifvit
drottningen motvilja för hans person. Kärleken till de la Gardie,
omöjligheten att tillfredsställa denna böjelse, ungdomslöftet
till Karl Gustaf, omgifningens ifver att gifta bort henne,
det tilltagande frihetsbegäret, allt detta kom drottningen att
se äktenskapet i allt mörkare färger. Ingenting kunde
för henne uppväga obehaget af beroende och ofrihet. Det
syntes henne som ett outhärdligt band, stridande mot
kärlekens natur, som fordrade sanning och frihet. Kristina hade
varma känslor, hon kunde älska, men hon saknade det
qvinliga lynnets obegränsade förmåga att kunna offra och
lida. Ej heller hade hon den sanna qvinnans barnkärlek.
Hon har flere gånger nedskrifvit sina tankar om
kärleken, och de äro för henne ganska betecknande. »Man kan
älska utan att ega», har hon skrifvit, »men man kän inte
vara fullt lycklig i sin kärlek utan att ega föremålet för
kärleken.» »Tusen saker kunna hindra oss från att få ega
föremålet för vår åtrå, men ingenting kan hindra oss från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
