- Project Runeberg -  Märkvärdiga qvinnor / Serie 2. Svenska qvinnor /
250

(1890-1891) Author: Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sverige och i Italien uppvaktande damer och åtföljdes nästan
alltid af sådana. Någon qvinlig gunstling har hon likväl ej
haft mer än Ebba Sparre, gift med Jakob Kasimir de la
Gardie. Kristina ville gärna, när hon lemnade Sverige, hafva
henne med sig, men fru Ebba kunde ej öfvergifva sin man och
dog ej långt efteråt. Kristina intresserade sig dock för
andra af sin qvinliga omgifning, ställde till bröllop åt dem och
gaf dem frikostiga gåfvor. För m:e Dacier, en af
sextonhundratalets lärdaste och intelligentaste qvinnor, en af de
främste öfverflyttare af de gamle klassiske författarnes
skrifter; som någonsin lefvat, hyste hon en liflig beundran och
önskade draga henne till sitt hof. Och det förefaller, som
om hon äfven vid viktiga ärendens handhafvande ej alldeles
föraktat den s. k. frun timmers vägen. Så t. ex. begagnade
hon sig af en syster till riksdrotsen Per Brahe för att
uppgöra några angelägenheter med honom och fann henne
handla med stor klokhet. Mot sin nyckfulla moder var hon
alltid vänlig, visade vid många tillfällen, att hon verkligen
höll af henne, och besökte ofta Nyköping, där hon bodde.
Detta hindrade ej, att häftiga uppträden då och då egde rum
dem emellan. De voro båda alltför lika i månget hänseende,
för att ej så skulle ske.

Kristina var ej heller illa sedd af den svenska adelns
damer, äfven sedan hon lemnat Sverige. I svenska källor
finnes ingenstädes, för så vidt man hittills vet, någon
antydan om att Kristinas uppförande skulle på ett djupare sätt
sårat den qvinliga värdigheten. Lika litet tala de många
italienska underrättelser om henne, hvilka hittills utgifvits,
om någonting dylikt. Äfven m:lle Montpensier och m:e de
Motteville i sina bekanta memoarer, i hvilka Kristina
omtalas, nämna uttryckligen, att, huru fri i sitt sätt och huru
besynnerlig den svenska drottningen än kunde synas, så var
hon dock i allo en ärbar qvinna. Och dessa damers
vittnesmål är desto mera betydelsefullt, som de ingalunda annars
skona sin nästa och som de i öfrigt ej beundra Kristina.

Slutligen må drottningens egna ord i denna sak anföras.
Själfbekännelser mottagas alltid med en viss misstro, men
tjena onekligen till att bestyrka och förklara, om de, såsom
här är fallet, öfverensstämma med trovärdiga vittnen.

»Mitt häftiga och lifliga temperament», skrifver Kristina,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:25:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/feqvinnor/2/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free