Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade hon inte behöft eå ofta beröra den i sina hemliga
ut-gjutelser och i sina bref, ty för människoåsigter var hon
alltid likgiltig, och hvilka fel hon än hade, så var hon alltid
sann.
Eftervärld och samtid hafva dock haft svårt att sätta
tro till Kristinas religiositet. Mången fordrar för att tro på
den religiösa känslans djup, att den skall framträda i ett
samvetsgrannt iakttagande af religionens yttre föreskrifter,
men vare sig Kristina var protestant eller katolik, var hon
för dessa ganska likgiltig. Hon visste ingenting värre än
långa predikningar, och många af den katolska kyrkans
ceremonier syntes henne onödiga. »Den vackraste af alla
predikningar», säger hon, »är kärlekens, undergifvenhetens
och tystnadens. Men det är Gud ensam, som kan lära oss
detta språk. De flesta människor förstå det icke.» Och på
ett annat ställe: »Det är icke gudaktigheten, utan
människornas fåfänga, som förklarar krig mot vår kropp. Kroppen
skall vara lydig. Man skall behandla den som en slaf, men
som en slaf, den där fordrar medlidande.» Hon hade äfven
svårt att tro det, som ej öfverensstämde med förnuftet. Men
Kristina lefde i en tid, då hvarje försummande af ett
kyrkobruk, hvarje uttaladt tvifvel sågs med ovilja och stämplades
såsom fullständig otro, såsom ateism.
Med kärleken till Gud vill man också förena kärleken
till nästan, den religiösa känslan synes vara oskiljaktigt
förenad med ödmjukhetens och försakelsens dygder. Men
att Kristina var i högsta måtto själfvisk och egenkär, lär väl
ingen bestrida, om man också kan förklara, huru dessa
egenskaper på andras bekostnad hos henne utvecklats. Hon
ansåg likväl själf, att religionen för hennes inre utveckling
hade varit en betydelsefull kraft, utan hvilken hon ej kunnat
motstå frestelser och uthärda lifvet, och vi måste respektera
denna hennes uppfattning. Ej heller hade Kristina, om hon
ej egt religiös känsla, öfvergifvit sin faders tro och ingått i
den katolska kyrkan. Ingen religiöst likgiltig människa
ändrar sin tro, om ej af yttre skäl. Men det är föga troligt,
att yttre skäl förmått Kristina till en religionsförändring,
ehuru de möjligen underlättat densamma.
Hennes religiösa undervisning hade varit ortodoxt
luthersk. Hennes lärare Johannes Mattiæ var af ett mildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
