Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta vore den största synd. »Då måste jag afsäga mig
regeringen», löd hennes fasta svar.
Detta skulle dock medföra sina stora svårigheter, och
det dröjde öfver två år, innan Kristina kunde satta sin plan
i verket. Hennes förtrogne voro hennes läkare Bourdelot
och den spanske ministern Pimentel. Med dem rådgjorde
hon om sättet för sin religionsförändring, om afsägelsen af
regeringen och om öfriga framtidsplaner. Casati skickades
till Rom för att rådgöra med kardinal Chigi, som sedan blef
påfven Alexander VII och som invigdes i hemligheten. Hon
ville äfven höra efter vilkoren för sin vistelse i Rom och de
sannolika omkostnaderna därför.
Ty huru mycket Kristina än föraktade penningarno,
måste hon dock nu tänka på att ordna sina affärer, och
med sina slösande vanor kunde hon ej nöja sig med små
summor. Men hon visste alltför väl, att hennes fattiga land
ej kunde gifva henne mycket, och att, om hon blefve katolik
och vistades i utlandet, skulle man ej vilja gifva henne något.
Därföre var det af vikt för henne att hålla sin omvändelse
hemlig. Hon iakttog i tysthet de katolska kyrkobruken, men
af höll sig så mycket som möjligt från de lutherska, så att
man började tala om hennes otro och religiösa likgiltighet.
För sitt råd förklarade hon, att hon nu vore fast.
besluten afsäga sig regeringen. Hennes trefnad, hennes hälsa
och ett skäl, som skulle blifva kändt längre fram, fordrade
hennes afsägelse. Ånyo sökte man afrådä henne därifrån,
• men förgäfves. Axel Oxenstiernas varnande ord gjorde
intryck på henne, men hon ändrade ej sitt en gång fattade
beslut.
Långvariga underhandlingar fördes angående hennes
underhåll, och först sedan dessa afelutats, i juni 1654, afsade
hon sig regeringen inför den i Upsala samlade riksdagen
och afreste kort efteråt till utlandet. Såsom arfdrottning
uppställde hon stora fordringar på underhåll, och Karl Gustaf
hade svårt neka henne något, då hon gaf honom kronan. Hon
fick löfte om att erhålla inkomsterna från en del af
Pommern och dess öar, Gotland, Öland, Ösel och Norrköping.
Hon var påtagligen rädd för, att man skulle lemna
henne på bar backe, då hennes religionsförändring blefve
bekant, och hon sökte af främmande makt få sitt underhåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
