Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
troende. Han visade sig ej värd detta, utan hade mot henne
begått ett förräderi, hvars omfattning är höljd i ett visst
dunkel. I alla fall ville han göra en sin rival i drottningens
gunst, markisen Sentinelli, misstänkt för sina egna onda
anslag och förfalskade i dennes namn bref, som föllo i
drottningens hand. Hon visade dem för markisen och frågade,
hvilket straff den förtjenade, som bedrog henne på detta
sätt. »Eders majestät», sade han, »hör utan pardon döda
honom på ögonblicket, och jag erbjuder mig själf att vara
antingen den utförande eller den lidande, ty det är en
handling af rättvisa.» »Nåväl», svarade Kristina, »kom ihåg dessa
ord, och hvad mig beträffar, förklarar jag Eder, att jag aldrig
skall förlåta honom.»
Monaideschi blef emellertid orolig öfver att blifva
upptäckt och var betänkt på att fly. Kristina ville dock ej, att
han skulle undkomma henne; markisen var illa känd, och
hon kunde frukta det värsta.
Hon kallade honom till sig en förmiddag, och med
mycken slughet lyckades hon få bekräftelse på hans
brottslighet. Trots den gunst, hvilken Monaideschi åtnjutit, trots
hans och de närvarandes ifriga böner befallde Kristina, att
han efter bikt och absolution skulle af vaktgörande kaptenen
och dennes handtlangare på stället dödas.
Det uppträde, som nu följde, var ohyggligt. Markisen
sökte undvika att bikta sig för att uppskjuta dödsögonblicket,
han bönföll hos de tillkallade presterna och hos bödlarne,
och bud på bud skickades till drottningen. Hennes
medlidande väcktes, hennes stämma veknade, men hennes beslut
att låta döda honom var oryggligt. Hon sade sig hafva
fattat det utan öfverilning.
Monaideschi sökte komma undan, han sökte försvara
sig, och då han bar en stål tröja närmast kroppen, var det
endast med svårighet och efter ett ynkligt lemlästande, som
han efter timmars kämpande och bedjande slutligen uppgaf
andan.
Kristina visade vid detta tillfälle, att hon hade fått
Vasa-ättens lidelsefulla häftighet, som någon gång kunde till och
med hos Gustaf Adolf stelna till hårdhet. Hon var ej af
naturen kall och beräknande, utan i stället ofta beherskad
af sina känslor, och dessa kunde genom sin lidelsefulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
