Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handlingar skulle vittna om en sådan grad af själfviskhet
som just denna. Ännu synes oss likväl hennes till
vägagående i denna sak ej fullt utredt. I hvarje fall öfvergaf hon
snart denna tanke och återkom aldrig till densamma.
Däremot torde andra af hennes planer, om de också icke afsågo
att skilja något område från Sverige, dock hafva fört
därhän, om hon lyckats genomföra dem. Efter det
dansk-brandenburgska kriget under Karl XI:s regering ansåg hon,
att Sverige ej skulle få igen Pommern, och hon skickade
därföre till fredskongressen i Pommern sin svenske
sekreterare Cedercrantz med order att skaffa henne denna provins.
Hon ville dock lofva att återställa den till Sverige efter sin
död, hvilket säkerligen ej fallit sig så lätt. Emellertid
be-höfde Sverige ej hennes tvetydiga bistånd vid
fredskongressen, utan behöll sitt område, om också något
förmin-skadt.
Detta var hvarken första eller sista gången, som
drottningen utan rike sökte göra sin stämma hörd i den europeiska
politiken. Var det krig, ville hon medla fred, var det fred,
ville hon genom något krig förekomma ett annat. Hon
skickade sina tjenare både till det ena och det andra hofvet. De
blefvo alltid afvisade, hvilket ej hindrade henne att om igen
försöka sin lycka. Att det vid hennes beskickningar ej ligger
till grund blott fåfänga och hersklystnad, utan äfven en
benägenhet att hjälpa och bättra, synes oss alldeles
omisskän-ligt. Hela hennes karaktär visar en dylik sammansättning
af olika känslor.
Det var dock för Kristinas stolthet påkostande att se
sig tillbakasatt. Hon hade haft en obegränsad tro på sin
personlighets öfverlägsenhet, på själfva. drottningnamnets makt,
och hon fann sig betyda ganska litet, utan det rike hon
öfver-gifvit. Därföre ångrar hon också sin afsägelse af
regeringsmakten och gör flere försök att än en gång varda
herska-rinna öfver ett rike. Hon glömde sina åsikter om
qvinno-regemente. Konsekvens låg ej i hennes karaktär.
När hon fick underrättelse om Karl X Gustafs död, visar
hon sig angelägen om att bevaka sin rätt till Sveriges krona,
ifall hennes kusins son, den späde Karl XI, skulle aflida utan
arfvingar. Hon förnyar sina arfsanspråk och medgifver ej
frivilligt, att hon afsagt sig kronan annat än till förmån för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
