Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En frände till denne, den beryktade reduktionsmannen
Johan Gyllenstierna, var en personlighet, som påtagligen
hade gjort ett starkt intryck på grefvinnan de la Gardie.
Hon rådförde sig ofta med honom, sökte genom små
presenter och artighetsbetygelser vinna hans bevågenhet och
väntade mycket af honom för sig själf och sitt fädernesland.
Men att af dessa omständigheter draga några erotiska
slutsatser är föga lämpligt, allra helst som »Starke Jan» var
några * år yngre än grefvinnan. Den beundran, som dessa två
hyste för hvarandra, är i alla fall anmärkningsvärd, han,
sin tids kraftfullaste man, hon, dess mest företagsamma
qvinna.
Maria Sofia de la Gardie förde dock ej som enka något
instängdt sorgelif. Utom att hon genast efter mannens död
tog hand om sina egna och barnens affärer och redan tidigt
intresserade sig för företag, som skulle föröka hennes
inkomster, lefde hon äfven midt uppe i drottning Kristinas glada
hoflif.
Man känner ingenting om de känslor, som dessa två
begåfvade qvinnor, Kristina och Maria Sofia de la Gardie,
hyste för hvarandra, ej heller om det var af svaghet för
brodern Magnus Gabriel eller af aktning för grefvinnans egna
förtjenster, som drottningen utnämnde henne först till sin
hofmästarinna och sedan, 1651, i samband med en
omorganisation af hofvet, till öfcerhofmästarinna med en aflöning
af 1200 daler och fritt kosthåll.
Hvad en öfverhofmästarinna då för tiden hade att
beställa är ej så lätt att afgöra, men antagligen hade hon
endast de ceremoniella åligganden, som ännu i dag tillkomma
hennes syssla. Maria Sofias kraftiga natur är en borgen för
att hon till fullo begagnade sig af sin makt och myndighet
och böjde sig endast inför drottningens öfverlägsna
herskar-lynne*.
Rangtvisterna togo ofta hennes uppmärksamhet i anspråk.
Damerna vid hofvet voro i sin rangsjuka odrägliga, och det
rådde jämna stridigheter, om det svenska bruket skulle
bibehållas, att en qvinna, gift eller ogift, bibehöll sin faders
stånd, eller om hon, enligt utländsk sed, efter giftermålet
skulle ändra stånd och antaga sin makes. En svensk
grefve-dotter, om hon gifte sig med en simpel adelsman, ansåg sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
