Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aachen för att bistå henne och sedan till Köln och Bonn för
att träffa de andliga myndigheter, under hvilka klostret lydde,
samt skref till biskopen i Strassburg, men dessa ansågo
sig af sitt samyete hindrade att inskrida, sedan nunnorna
förklarat, att flickan önskade blifva katolik. Grefvinnan de la
Gardie hade många djärfva förslag för att bemäktiga sig den
inspärrade. Genom ett gatuupplopp ville hon röfva bort henne
från klostret och föra henne in på holländskt område, men
denna plan fick förfalla, då Generalstaterna ej visade sig
benägna att för hennes skull komma i konflikt med sina grannar.
Lika outförbart var hennes förslag att taga och inspärra
någon katolsk prest, som man kunde finna ensam gående
på qvällen utanför stadsmurarne. Inte ville heller den svenska
regeringen lyssna till hennes råd att öfva repressalier på
nunnorna i Bremen. Regeringen tog sig likväl saken an,
och efter fem års underhandlingar, således 1670, kom
Katarina Drakenhjelm ur klostret och åter till fäderneslandet.
Grefvinnans häftiga utfall mot katolikerna hade
emellertid skaffat henne många obehag i Aachen, så att hon där
lefde ganska ensam och trifdes illa. Hon besökte sedan
Sehwalbach och Ems och tyckes befunnit sig väl af dessa
kurer, så att, när hon på hösten 1665 kom åter till Sverige,
var hon återställd till hälsan.
Hennes handlingskraftigaste period är just mellan 1665
och 1675, d. v. s. då hon är mellan fyrtio och femtio år. Hon
har ej nu så många band, som binda henne inom hemmet,
ehuru hon alltid var en god dotter, moder och mormoder.
Men hennes döttrar voro nu vuxna, och då hon vid deras
giftermål skulle utbetala deras fadernearf, fick hon en ny
anledning att arbeta på sina egodelars ökande. Hennes släkt
var ej under dessa år som på 1650-talet oupphörligen hemsökt
af sjukdom och död, och sällskapslifvets nöjen hade för henne
förlorat sitt behag. Därföre började hon också att mera
odeladt egna sig åt affärslifvet. I Ebba Brahe ser hon ett
lysande exempel, men hon vill ej såsom modern nöja sig
med att bygga, plantera, odla eller drifva bruksrörelse, hon
vill tillika i landet införa nya handteringar och drifva en
indräktig handel. Hon brinner af nyttighetsbegär och af en
loflig ärelystnad att gagna fäderneslandet och öka sitt namns
glans. Redan i sin ungdom hade hon haft denna åtrå och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
