Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade ej såsom drottning Kristina känt sig nöjd med att vara
qvinna, utan lidit af att vara »inutile och maktlös». Detta
är en klagan, som med variationer återkommer i hennes bref
från yngre år. Nu känner hon sig dock friare än förr, hon
resea från det ena godset till det andra, förslagen jaga
hvarandra i hennes lifliga sinne, och hon är viljestark nog
att bringa i verkställighet en ej ringa del af dessa förslag.
Hennes anseende tilltager.
I sin mäktige broder Magnus Gabriel har hon ett godt
stöd. Hon tvekar ej att gifva honom goda råd och tycker
understundom, att han är något vek i sina beslut. Hon
börjar luta till hans motståndare i rådet och låter sig påverkas
af den energiske Johan Gyllenstierna. Denne och den unge
konungen hade väckt hennes beundran. Hon talar vid dem
om sina planer för handelns och industriens uppblomstring.
De synas förstå henne, och framtiden synes henne ljus.
Naturligtvis måste grefvinnan anlita en mängd biträden,
såsom verkmästare, skrifvare, inspektorer och advokater. Hon
hade dock alla trådarne i egen hand, satte själf upp sina
memorial, koncepten till affärsbrefven och supplikerna,
genomsåg räkningarne och de inlemnade böckerna. Endast de
senare åren synes hon hafva öfverlemnat en del af kontrollen
åt en sin trotjenare framför alla andra Lars Winter man.
Han kom i hennes tjenst på 1660-talet, blef efter några år
hennes kamrer och följde henne sedan till grafven. Det var
en ärlig, pålitlig och duglig man, men han led af trotjenares
vanliga fel, själfrådighet och öfverdrifvet nit.
Ännu finnes i behåll en samling af hennes bref till
denne Winterman. De börja alla sålunda: »Hälsan med
Gud, Lars Winterman». Därefter följa förmaningar,
befallningar och äfven utgjutelser af galla, allt bittrare och
bittrare, eftersom bekymren hopade sig för den stackars
matmodern. Än var hon ond på honom, för att han var sölig
i att uträtta hennes ärenden, som hon ej ville erkänna vara
svåra att utföra, än hade han gjort sig för viktig och
gifvit henne råd, då han endast bort lyda, än hade han
låtit hennes »befallningar ligga bakom dörren»; »men»,
skrif-ver grefvinnan, »Gud, som är en rik lönare, göre Er allt det
I på mig i dessa svåra tider förtjena till nio led, godt och
ondt, amen». Inte heller tyckte hon om, att han lät sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
