Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hustru hjälpa honom, ty denna dugde till ingenting. Vanligen
märker man i hennes bref det stora förtroende hon hyste
till sin kamrer. Bäst synes detta af de långa promemorier,
som hon egenhändigt uppsatte, då han för hennes räkning
skulle resa till Stockholm eller till något gods.
Se t. ex. ett odateradt memorial i 24 punkter »för
Win-terman att beställa i staden». Han skulle sälja oxar från
Skarpneck, skaffa timmerkarlar för en brobyggnad, uppsätta
kontrakt om ölmält, betala rusttjenstpenningar, inlemna en
supplik och uttaga en exekution i och för ef t par processer,
säga upp penningar i banken, sälja får och hästar, köpa
tallrikar och knappnålar o. s. v.
Lars Winterman var ofta hård mot de underhafvande.
Grefvinnan kunde visserligen, när hon för sina affärsföretag
var i knipa, befalla sin kamrer »klå och få» hvad han kunde
af arrendatorer och torpare och ej öfva miskund, men hon
ville vara en god husmoder, och i regel var hon det. Hon
kunde därfÖre utgjuta sina vredes skålar öfver Winterman,
då någon mot hennes vilja vardt lidande för hans skull. Så
skrifver hon t. ex.: »De fattige, som vi underhålla vid Tyresö,
hafva besvärat sig, det de lida stor hunger, i det att de icke
bekomma den deputat, som vi dem förunnat hafva, så att
de hela hösten intet bekommit hafva annat än strömming
till sofvel, och bröd skall heller inte fullkomligen vara dem
tillstäldt. Därföre är det vår befallning, att I låten
examinera dem uti prestens närvaro, om sig så i sanning befinner,
hvilket ingalunda är vår vilja, det I ock väl veten. Alltså
låten I strax sådant rätta, så att de bekomma sin tillordnade
deputat.»
Och en annan gång skrifver hon följande karaktäristiska
ord: »Tvärt emot vår vilja och befallning hafven I, Lars
Winterman, rättaren (på Tyresö) handterat och hufvudet på
honom sönderslagit, icke lönandes honom med en blå rygg,
som vår befallning var. Hafven I för sådant vår högsta
onåd att förvänta, och där något eftertal kommer, varen
förtänkt därför själf att svara.»
Det synes af detta, att fru grefvinnan själf ej alltid var
så nådig mot de sina. Hennes häftiga och själfrådande lynne
förledde henne ofta till godtyckliga och våldsamma åtgärder,
när hon ansåg sig hafva blifvit förnärmad. En gång lät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
