Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vandes bästa, åtminstone efter dåtidens fordringar. Hon
förbjöd förvaltarne att i hennes namn utöfva domsratt och sökte
hindra deras utpressningar. Torpen förbättrades och
indelades på nytt sätt o. s. v.
Ett gods, som hon med all makt ville komma öfver, var
det gamla Banérska godset Björnö i Upland. Tvisterna
om Björnö fortgingo i många år, hon offrade betydliga
penningsummor, men utan att det lyckades henne få godset.
Detta hade 1672 sålts åt riksskattmästaren Gustaf Bondes
enka, men Maria Sofia trodde sig kunna återbörda det för
sin måg Gustaf Baners räkning. Hon tyckes nämligen aldrig
ordentligt utbetalt dotterns fädernearf, utan skulle i stället
inköpa Björnö.
Bättre framgång hade Maria Sofia med de godsköp hon
samtidigt med sin moder gjorde uti Skåne. Ett så
vinst-gifvande företag som att på 1660-talet köpa af den danska
adelns skånska gods kunde hon ej låta gå sig ur händerna.
Efter åtskilliga förslag stannade hon för ett stort gods, som
tillhört den gamla släkten Rantzau, Krapperup, hvarjämte
till-kommo Stubbarp och Tinkarp. Hon visste, att där skulle
finnas stenkolsgrufvor, föga begagnade, men som kunde hafva
stor framtid för sig. Detta bestämde hennes köp. Redan 1667
var hon nere för att bese sitt gods. Det var mycket förfallet
både hvad byggnader och jord beträffar, hvadan hon genast
vidtog energiska mått och steg för att bringa det i ordning.
Där byggdes, ordnades trädgård och djurgård. För att få
alla grufvorna i sin ego inköpte hon den ena gården efter
den andra. En af hennes trotjenare, Grammel, som var uppe i
landet, blef rent förfårad öfver alla hennes inköp och bad
henne för Guds skull inte köpa mer. Det var dock
nödvändigt samla allt i en hand, ansåg hon, om man verkligen ville
göra allvar af grufdriften.
En viss Kasper Schmitt, af hvilken hon 1667 köpte
gården Pålsjö, hade därifrån en tid levererat stenkol till fyrarne
Kullen, Falsterbo, Njudungen. Det var ett nytt företag, och
hon var mycket ifrig, att hon nu skulle få göra dessa
leveranser. Hon skulle få i ersättning några hemman och 3000
daler om året. I en supplik till konungen ber hon härom.
Hon hoppas, att det skall blifva »Kongl. Majestät och
fäderneslandet till märklig renommée och nytta», när allt kommer i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
