Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nitälskan därför. Samtidigt hade ock Karl XI visat henne
bevågenhet i en process, så att hon den 2 april 1679 hade
kunnat skrifva: »Gud göre hans regering lång och lycklig
och regere och befalle honom att göra mig fattig enka rätt,
att inte mina suckar och tårar må stiga upp i himlen och
komma med lön på jorden igen.» Men några månader
senare låter det på ett annat sätt. »Att Gud», skrifver hon
då, »straffar oss fattiga barn, så att freden är svårare än
kriget, och den ena styrelsen så svår som den andra. Gud
låte väl förbarma sig och straffe tocke rådgifvare, af hvilka
tocke tyranni härrör. — — Om det är en Gud till, som jag
visst vet, lärer Han aldrig tillåta sådana råd, men lägga sina
gråa hår(!) i grafven en dag. Hvad säger jag? Jag vet intet
numera, ty vill konungen hafva sina undersåtare ruinerade,
så i Jesu namn så godt strax som sent, ty icke sänder eller
gifver jag en daler till. Finnes den, kunna de taga den.
Har jag nu något, så vill jag behålla det att därpå äta än
i mina dagar, ty jag märker väl hvad ända den goda
begynnelsen vill taga.»
Obehagliga förvecklingar uppstodo. mellan henne och
generalguvernör Ascheberg, hon förlorade betydliga summor
och hade ej längre råd offra stora kapital på stenkolsbruken.
Hon lär dock hafva uppburit af kronan en pension för de
omkostnader hon gjort. Grufvorna lades småningom ned
och omtalas sedan ej förrän 1737, då de upptogos af Schwab,
Alströmer och Stockenström.
På 1660-talet ifrade Maria Sofia de la Gardie, ej blott
för sina gods och grufvor, utan hon dref också lånerörelse.
Hon lånade främst åt sina syskon och åt sin mor, och
hennes reverser blefvo ej uppsatta, så att hon förlorade på
dem. Sålunda lånade hon åt sin bror Pontus Fredrik 12000
rdr. och fick Udenkuhl i pant. Hon hade dock i allmänhet
stor svårighet att återfå sina penningar, och detta vållade
henne stora bekymmer, då hon vanligen på förhand till
sina många företag disponerat sina kapital. I början var hon
en mild fordringsegare, men ej så mot slutet, då hon ofta
var i penningeförlägenhet. Bland de oefterrättligaste
gälde-närer var biskop Gezelius i Åbo, åt hvilken hon lånat en
större summa. Länge visade hon tålamod. Slutligen skref
hon den 4 nov. 1680: »Med presten måste förfaras på det
Frie ty Märkvärdiga qvinnor. ** 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
