Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hårdaste, så att han kommer att betala och söka hans forum
inför konsistorierna, därmed att skrämma den ogudaktige
mannen.» Sådana bekymmer togo både på hennes krafter
och på hennes kapital.
Hon nödgades själf tillgripa utvägen att låna och be- .
gagnade då den nyinrättade banken. Betydelsen af denna
för Sveriges kommersiella förkofring viktiga inrättning stod
tidigt klar för grefvinnan de la Gardie, och hon understödde
ifrigt detta företag och intresserade sig för dess utveckling.
Genom lån ur banken till en förut i Sverige okänd låg ränta
hoppades hon kunna realisera sina industriella planer, men
hon fick erfara, att banken var en omedgörlig fordringsegare,
och hade med denne flere obehagliga uppgörelser.
Maria Sofia de la Gardie var äfven intressent i några
af de kompanier, som bildades under Kristinas regering,
såsom skeppsbyggningskompaniet och Guineakompaniet.
Båda dessa hade stiftats till en del på Axel Oxenstiernas
initiativ, ty denne store statsman omfattade med samma
skarpa blick praktiska och politiska frågor. Hans son Erik
Oxenstierna öfvertog efter sin far omsorgen för dessa
företags utveckling, men efter hans död och under Karl X
Gustafs krig afstannade de småningom, motarbetade af
holländare och engelsmän, hvilka icke räknade för rof att begå
hvilka nedrigheter som helst för att i dess linda qväfva den
svenska handeln. I skeppsbyggningskompaniet, som i
Ve-stervik lät bygga stora, äfven till krigsbruk dugliga skepp,
hvarmed drefs salthandel på Portugal, hade grefvinnan de
la Gardie insatt flere tusen riksdaler, men då det ena fartyget
efter det andra togs af engelsmännen, så snart de visade sig
i deras farvatten, och detta utan krigsanledning och utan att
berättigade ersättningsanspråk tillfredsställdes, så kunde
kompaniet ej uthärda dessa förluster. De, som insatt sina
penningar, erhöllo aldrig någon ränta. Detsamma gällde
Guineakompaniet, hvars fartyg skulle i Afrika uppköpa slafvar och
försälja dessa i Vestindien mot socker och andra produkter,
som sedan skulle föras till Sverige. Man skulle äfven
an-lägga en koloni i Afrika, vid Guineakusten. Det kan synas
oss underligt, att en Axel Oxenstierna ville drifva slafhandel,
men det skulle ännu dröja ett par århundraden, innan en
Wilberforce uppträdde. På denna tid hade man mot företaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
