Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sofia Elisabet Weber föddes den 29 april 1659. Hennes
föräldrar voro borgaren och köpmannen i Stockholm Niklas
Weber och Kristina Spoor. Hon tillhörde sålunda
borgarklassen, och inom densamma var det ännu ovanligare än
bland adelns och presternas döttrar att åt en flicka gifva en
lärd uppfostran. Sofia Elisabet har själf beskrifvit, huru
hon i detta fall kom att bilda ett undantag. Vi lemna henne
ordet:
»Mina saliga föräldrar hafva å sin sida ingenting
underlåtit för att gifva mig en kristlig uppfostran och därför sändt
mig tidigt nog i skolan, nämligen vid mitt fjärde år, för att
lära läsa tyska, då jag ännu inte talat något annat språk
med mina föräldrar, enär min far var till börden tysk och
min moder, hvilken uppehållit sig några år i Tyskland,
likaledes talade god tyska. I den nämnda skolan voro utom
mig endast sex eller sju gossar och ingen enda liten flicka.
Då mitt hela studium bestod i att stafva och läsa några
språk utantill, hade jag god tid att höra på, huru gossarne
läste sina latinska glosor. Af medlidande blef jag kanske
ännu mera uppmärksam på deras läsning, enär en af
gossarne, som jag tyckte mer om än alla de andra, min bästa
lekkamrat, och som var något mer än ett år äldre än jag,
hade ett erbarmligt dåligt hufvud, så att i det endast helt
litet vetande kunde komma in. Det vankades för det
stackars kräket både bannor och hårda slag. För att förekomma
detta beflitade jag mig om att behålla så mycket som
möjligt i mitt minne, då de andra gossarne uppläste sina
glosor, så att jag, när det blef hans tur, skulle kunna hjälpa
honom. Min lärare märkte snart detta och öfvertalade min
fader att låta mig läsa latin, emedan det vore, menade han,
så narraktigt, att då ett latinskt ord förekommer i tyska
böcker, måste qvinspersonerna alltid hoppa öfver detsamma,
ty de kunna inte läsa det. Hans begäran beviljades, och
jag kunde sedan bättre handleda min fårskalle. Det dröjde
emellertid inte länge, förrän jag skickades till en skriflärare
för att lära mig skrifva. Det kära latinet lemnades då åt
sitt öde, till dess min salige far tog en lärare i huset för
mig och mina två yngre systrars räkning. Då denne hade
hustru och barn, fick han tillåtelse att taga emot andra
lärjungar för att lättare få sin utkomst. Flere pojkar kommo
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
