Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till honom för att läsa latinsk grammatik. Enligt sin
metod uppskref han på en väggtafla deklinationerna och
kon-jugationerna, hvilka af pojkarne inpluggades, stående
framför taflan. Jag hade mitt skrifbord i närheten och tyckte,
att hvad de läste lät så lätt och kom in i öronen liksom en
melodi. De däremot bestodo ej sina prof med heder. Detta
förundrade mig, och jag sade en gång: ’Huru kommer det
sig, att detta synes Eder så svårt? Jag tycker, att det är
bara en leksak’. Svaret jag fick var: ’I kan försöka, så
skall I tala på annat sätt’. Jag svarade: ’Ja, jag vill
försöka’, och så ställde jag mig bredvid dem och började
de-klinera. Läraren, som fann mig sysselsatt vid tabellen,
frågade genast, om jag kunde läsa latin. När jag svarade ja,
frågade han, om jag också hade lust att förstå detta språk,
h vartill jag genast jakade. Han lofvade ofördröj ligen
föredraga det för min fader, som också gick in därpå, och
sålunda började jag i mitt tionde år läsa latin, och kom inom
kort så vida, att jag kunde explicera och skrifva temata så
godt som någon annan, jag vill inte säga bättre än alla
mina kamrater, ty några af dessa läste redan Terentius,
Justinus, Cornelius och hvad skolauktorerna mera hette. Jag
däremot tilläts aldrig att läsa annat än Gerhards
betraktelser (Meditationes Gerhardi) och Gudsfruktans öfning
(Exerci-tium pietatis), jämte några sentenser, hvilket icke litet
förargade mig, särskildt då jag hörde min lärare säga, ’att skall
hon läsa Terentius, så fån I andra gömma Er’! Jag kunde
inte förstå, af hvad orsak jag inte skulle få läsa allt och
tänkte: ’Gud förlåte dig, att du håller undan för mig’.
Efter tre års förlopp drog min välmenande lärare med sin
familj till Riga. Oaktadt jag nu kommit så långt, att jag
kunde tämligen hjälpa mig själf med läsning och Öfversätt- <
ning, tog min salige fader åter en annan lärare, som
undervisade mig ett år till.
Allt detta har jag berättat så utförligt för att visa, att
mitt latinstudium var blott en tillfällighet och inte alls
någon förutfattad afsikt.»––––––––
Sofia Elisabet Weber tyckte hon behöfde liksom en
ursäkt för att hon fått en lärd uppfostran. Ingenting bevisar
bättre, huru ovanlig en sådan uppfostran var och med huru
stor misstro och undran den betraktades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
