Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kring makarne uppväxte en stor barnskara. Fru
Bren-ner hade femton barn, af hvilka flere frånrycktes henne
såsom helt späda. Från deras födsel egnades dem af deras
moder den ömmaste vård och omtanke. Då de nått
skolåldern, blef hon, såsom hon själf säger, både »deras läro- och
tuktomästare».
Familjens ekonomiska omständigheter voro aldrig
lysande, men med ett redligt arbete drog den sig väl fram.
Elias Brenner utgaf 1691 ett arbete om svenska mynt,
som väckte uppseende i hela den lärda världen och än i dag
gifver åt sin författare äran af att vara vår förste
numismatiker, så att fru Brenner hängifver sig ej åt någon
poetisk öfverdrift, då hon om honom qväder:
»Så länge mynt är till, och mynte-sorter slås,
Så länge lär dens namn i Sverige hedradt vara,
Som först där sökte fram de gamla mynten rara.»
Han fick sig nu erbjudet en anställning utrikes, men kunde
ej förmås att lemna sitt fädernesland. I stället blef han
1693 assessor i Antiqvitetskollegium, hvarigenom hans
vil-kor förbättrades.
I hans lärda mödor var hans maka honom en trogen
hjälp. Hon var mer än en gång både »hans
handsekreterare och bokhållare».
Då fru Brenner hade så mångahanda att syssla med,
måste hon lägga band på sitt studiebegär, men hon synes
haft ett godt lynne och funnit sig i att försaka sina egna
böjelser. »Mitt hushåll», skrifver hon härom, »som årligen
växte, lade hinder i vägen för lärda öfningar, och jag har
aldrig varit villig att gifva mina nöjen plats framför mina
böcker, huru kära dessa än voro, ty en qvinnsperson kan
dock aldrig, huru mycket hon än bråkar sin hjärna därmed,
göra det allmänna bästa något gagn, men väl göra stor
skada för sig själf och andra, genom att hon åsidosätter de
plikter, som åligga henne.»
»När som jag tröttnar vid i huset kring spatsera,
Så tar jag till en bok elF grundar på en skrift.
Fast många månars tid gå bort, förrän en timma
Kan fås, i hvilken jag mig roa får med rimma.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
