- Project Runeberg -  Märkvärdiga qvinnor / Serie 2. Svenska qvinnor /
313

(1890-1891) Author: Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då hvar man vet, huru inveckladt hushållet den tiden
var, och då fru Brenners sätt att sköta detsamma säkerligen
var utsatt för många misstänksamma blickar, så att hon
nödgades taga sina husliga värf på allvar, måste man
tillerkänna henne en mångsidig duglighet. Det pris samtiden
slösade på henne gällde därföre lika mycket hennes
husliga dygder som hennes tvifvelsutan lärdom och snille.

Hon har själf för oss förklarat, huru hon kunde hinna
med så mångahanda. »Jag har», skrifver hon, »noga
indelat tiden, vai*it litet ute och promenerat eller i sällskap
och har ej förnött tiden med spel eller andra onyttiga saker.»
Såsom ung hade hon varit road af ritning och musik, men
lemnade dessa sysselsättningar såsom tidsödande och
omöjliga att medhinna. Då degen jäste eller barnen sofvo, kunde
hon tänka öf er hvad hon hade läst eller hvad hon ville
skrifva, men det föreföll henne ej lika lätt att använda dessa
mellanstunder till talangernas utbildande.

Fru Brenner anser emellertid att en dikt af hennes hand
hade aldrig sett dagen, om ej hennes man hade uppmuntrat
henne därtill.

En kunnig och vettig qvinna skulle, enligt renässansens
ännu herskande begrepp, i verskonsten pröfva sitt snille. På
parnassen fanns ingen inhägnad med ovilkorlig påskrift:
»Stängdt för qvinnor». Det var därföre helt naturligt, att
dit skulle också Elias Brenner föra sin fru.

Och dock betvifla vi, att detta var hennes kallelse. Hon
hade ett fint språköra, hon hade herravälde öfver formen,
men om också hennes Pegas kunde trafva rätt snällt, så
kunde han däremot sällan flyga. Hon må beröra religionens
eller kärlekens spörsmål, nästan alltid samma prosaiska
uppfattning och äfven — trots den bundna formen — ganska
ofta samma triviala uttryckssätt. Hon säger själf, att det
ej är lätt att få poetisk flykt vid spiseln eller vid vaggan,
men ett verkligt poetiskt sinne hade nog trots de höga
skrankorna brutit sig igenom. Det synes ju, att hennes
husliga bestyr ej hindrade henne från att i sitt författarskap
nå hvad som kunde ernås med skarpsinne och eftertanke.
Hennes korta själf biografiska anteckningar komma oss att
beklaga, att hon ej skref mer på prosa. Memoarer af hennes
hand hade varit ovärderliga. Hon har uppfattning, iakt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:25:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/feqvinnor/2/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free