- Project Runeberg -  Märkvärdiga qvinnor / Serie 2. Svenska qvinnor /
318

(1890-1891) Author: Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Att öfverdåd och prål, att fåfäng yppighet
Vid sådan helig akt ej liden blef ell* sett.

Det vor’ en lexa får de nyss förente tvänne
Till kristlig måttlighet, för honom som för henne,

De sluppe mängen gång att sätta sig i skull.

En hvar, som gifter sig, har ej just pungen full.

Hur mången klagar sig och finner sig bedragen,

Som trott hans giftermål skull* likna första dagen
I allahanda fröjd; men had’ han varit klok,

Då had’ han utan krus strax tagit vid sitt ok.»

Dessa brÖllopsverser liksom de flesta andra sluta med
en anspelning på brudparets namn och framtid. Man
rodnade icke den tiden för hvad som är naturens lag, och
mycket, som då kunde läsas upp offentligt efter en vigsel,
skulle nu ej ens kunna läsas i en trång familjekrets.

Fru Brenner, som var ärbarheten själf, är häruti lik sina
samtida.

Ibland faller sig denna qvädets slutkläm rätt lustig,
såsom i »Brudskrift till Cornetten Tore Hvass och Ulrika
Ridders värd» :

»Det syns, herr brudgum, huru kär
I alltid varit åt gevär,

Som i Ert bröst den tanken närt
Att vigas vid en Riddcrseård;

Välan, men märken det därhos,

Att om Ert svärd röjt folk sin kos,

Så lagen nu om Eder vän,

Att hon må skaffa folk igen.»

Ganska lyckad är en hänsyftning på brudens namn i
en dikt, då Peter Broman 1694 gifte sig med Ingrid Törne:

»— såg jag rosor nog, men föga mig i lag,

Till dess jag varse blef en rosenbusk i liöme’.

Där fann jag livad jag sökt, rätt af det bästa slag,

Och hvad mig hugnar mest, jag fann där Inga Törne.*

Liksom snart sagdt alla författarinnor sysselsätter sig
Sofia Brenner med en viss förkärlek med sitt köns ställning
och begåfning eller med hvad man, för att begagna ett
modärnt ord, kallar »qvinnofrågan». Ty en sådan har på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:25:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/feqvinnor/2/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free