- Project Runeberg -  Märkvärdiga qvinnor / Serie 2. Svenska qvinnor /
319

(1890-1891) Author: Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sätt och vis i alla tider funnits, om den också ej haft den
bestämda form, som den har fått i våra dagar.

Fru Brennet finner anledning att polemisera mot dem,
som frånkänna qvinnan rätt till högre intressen eller till
högre begåfning. Hon talade af erfarenhet och underlät ej
att taga sig själf till exempel.

»Det qvinliga könets rättmätiga försvar emot männens
ogrundade beskyllningar» framställde hon, då grefve Axel
Lillie förmäldes med fröken Agneta Wrede d. 27 juni 1693.
En skald hade nyligen beskyllt q vinnorna för en kärlekssjuka,
som helt och hållet beherskade deras väsen, så att »de tärs
som af en eld, den askan ofvan har». Kärlek är en stark
makt för qvinnan, det medger fru Brenner. »IIvad mån’
den arma hop», utbrister hon, »förutan manfolk gälla? Hvem
undrar då så högt, att de dem längta till?»

Men när qvinnorna ändå kunna så väl beherska sig,
som erfarenheten visar, anser fru Brenner,

»Att slika svaga viil till större sysslor duga,

Ja ofta mycket mer än manfolk äro sluga,

Ty annat stiilla sig, än hjärtat säger till,

Är ingen ringa konst och kräfver mycket mer
Än man oss unna vill.––––-—»

Det är synd om en flicka, säger hon på ett annat ställe,
ty för henne beror allt på hurudan man hon får. I
»Jungfrurs anständige friarval» finner därföre fru Brenner tillfälle
att ge sitt »oförfarna kön» flere råd, hurudan make som
bör väljas. Råden äro sunda och goda för alla tider, men
just ej särdeles originella:

»Fördenskull, täcke jungfrur, I,

Som önsken blifva brud,

Sen till att edert frieri
Begynnas må med Gud.

Där vill en grund, som stadig är,

Till sådan tyngd och last,

Och den ej öfver ända bär,

Så snart det blåser hvasst.»

Detta är hennes första råd. »Två lika leka bäst» är
det andra, som sedan varieras på många sätt.

I ett annat bröllopsqväde framställer hon, huru en
»rättsinnig husbonde» skall vara.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:25:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/feqvinnor/2/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free