- Project Runeberg -  Märkvärdiga qvinnor / Serie 2. Svenska qvinnor /
320

(1890-1891) Author: Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»En man, som håller Herren kär
Ocli tjenar Gud ehvar han är,

En man, som trygg ocli stadig är,
Men aldrig bland de sina tvär,

En man väl sträng i sinom tid,
Men hos sin hustru glad och blid.

En man, som väl sitt verk förstår,

Men tål ibland, att hustrun rår,

En man, som aldrig bryr sig om,

Hur kött ell’ kål i grytan kom»,
o. s. v.

Allra tydligast uttalar hon sig om sin uppfattning af
sitt köns ställning i lyckönskningsskriften till Anna Maria
Ehrenstrahl, gift med vice presidenten Wattrang. Denna
dam, dotter till den store målaren, idkade själf målarkonsten
och hade skänkt till Svea hofrätt sex porträtt af dess forne
presidenter. Detta gaf fru Brenner anledning att skrifva till
henne om »Qvinnokönets naturliga böjelse, läraktighet och
skicklighet». Det är inga emancipationsteorier, som där
utläggas. Så skrifver hon:

»För begge könen se vi vissa gränser ställde.

Från urminns tider är man redan därvid van,

Jag gillar vanan och är nöjd med skiljemuren».

Men hon vill ej erkänna qvinnorna vara männen
underlägsna, och hon polemiserar mot Plato och hans lärosvenner,
som

––-»unne oss ett skymt af ljus allena,

En stympad kännedom och infall som gemena.»

Hon har att inlägga i frågan åtskilligt sundt förnuft, som
kunde behöfva framhållas, då för icke så länge sedan en
hofpredikant hade räknat qvinnorna till männens lösören(!).

Det har sagts om fru Brenners dikter, att de dofta af
kök och barnkammare. Menar man härmed, att de sakna
poetisk flykt, har man rätt, men man får ej tro, att därföre
tankarne äro inskränkta inom en trång, huslig krets, och
man får ej förbise hennes fosterländska dikter.

Dessa andas en innerlig kärlek till fäderneslandet, ehuru
det lika sällan lyckas henne att åt dessa känslor som åt de
erotiska ge någon poetisk färg. Äfven här träder förståndet
fram, och fantasien har krympt samman.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:25:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/feqvinnor/2/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free