Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En af hennes längsta dikter är författad i anledning af
slaget vid Narva. Hon medger att
»Förnuftet råder mig om hjältar tiga stilla,
Men i mitt tycke står mitt uppsåt ej så illa,
När vid en sådan fröjd, som allas hjärtan rör,
Jag ej förtiga vill, hvad ingen tiga bör.»
Poemet utgöres hufvudsakligen af en samvetsgrann
redogörelse för de händelser, som föregingo detta märkliga slag.
»Hvad jag beskrifva vill är så förundransrikt,
Att man behöfver konst till göra’t sanningslikt.»
Maken till konung fanns ingenstädes:
»Hans vänner sitta tryggt, hvar ovän står förskräckt,
Och hela världens krets utaf förundran väckt.»
Hennes beundran för Karl XII aftager dock påtagligen,
då hennes förhoppningar om honom ej uppfyllas. Suckar
efter fred spå,ras ofta i hennes dikter och klagan öfver
konungen, som år efter år dröjer fjärran från sitt land. Af
ett annat hennes poem skönjer man, huru ofta under dessa
år man och man emellan diskuterades om enväldets olyckor
och om frihetens välsignelser.
Fler än en gång polemiserade hon mot svenskarnes
misstro till sig själfva och mot deras kärlek till det
utländska. Hon har tro på sitt land och dess framtid, äfven då
det ser mörkast ut. Det olyckliga året 1719 skref hon en
sång för att rycka upp sinnena ur den förstämning, som
rådde i anledning af ryssarnes härjningar, hvilka endast lamt
tillbakaslogos. Denna sång är, synes det oss, den lifligaste
och känsligaste, som flutit ur hennes penna. Egendomligt
nog är den skrifveu på tyska. Det är som om det för henne
vore naturligare att begagna detta språk än svenskan, och
både bland begrafnings- och bröllopsdikterna äro de bästa
skrifna på detta språk.
Bland hennes arbeten finnes äfven en sonett på
italienska, om hvilken Atterbom säger i »Siare och skalder», att
öfver den behöfde troligen ingen italiensk sonettist blygas.
Det förefaller nästan, som om hennes ideliga bemödande att
tukta och rensa det svenska språket, bunde hennes sångar-
Friety Märkvärdiga qvinnor. **
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
