Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
des på så sätt få, såsom han sade, sanningen ur henne.
Men in te ens detta hjälpte. Däremot kunde hon ej uthärda
de marter, som en förnyad hängning i handlofvarne
förorsakade henne, utan utropade slutligen i sin förtviflan: »Det
är väl då, som de säga».
Mera behöfdes ej för hennes fällande. När hon sedan
kom inför domstolen, lade häradshöfdingen henne i munnen,
hvad hon skulle säga, liksom han hade gjort med de andra.
Alla undergingo mer eller mindre grym tortyr, på
liknande sätt, men det var icke alla, som uthärdade lika länge
sina qval som Gölis-Brita. Alla hade de dock fått svullna,
sårade armar, och handklofvarne syntes knappt af det
upp-svälda köttet, innan de kunde förmås att inför rätten
vidhålla de bekännelser de flesta af dem afgåfvo, under det att
tortyren pågick. Några andra bekännelser än: »det är väl, som
de säga», »jag hör ni säger så», »det får väl vara så» eller
något dylikt förekommo ej. De kunde ingenting beskrifva,
intet berätta, utan endast instämma i hvad skräddarpojken och
domaren efter gamla kända hexerirecept påbördade dem.
De hade naturligtvis ridit till Blåkulla, vanligen liemtade
af den lede själf, som var svartklädd och utstyrd i peruk
och hatt. De hade ridit på en ko, en get eller en svart
hund. I Blåkulla hade de roat sig med att äta, dansa och
lyssna till den ledes smädelser mot Gud och Hans heliga
ord. De hade äfven varit i kyrkan med honom och hört
honom under hån utdela sakramenten. Äfven hade de bitit
små bitar ur kyrkklockorna under uttalande af
förbannelseformler m. m. dylikt, som brukade påbördas hexorna.
Ett och annat vittne intygade, att kreatur, som
qvin-norna vidrört, dött eller blifvit sjuka, men för resten hade
man intet ondt att påbörda dem, och flere af dem hade
godt anseende i orten.
Deras oskuld syntes tydlig för flere af de närvarande,
och de förskräckliga plågor de utstodo dag efter dag väckte
mångens medlidande. Bönderna togo långa omvägar för att
slippa höra deras jämmer. Socknens prester sökte tala till
qvinnorna och med mildhet förmå dem till bekännelse, och
då detta ej lyckades, sökte de beveka domaren att utöfva
miskund. Sinnesstämningen var hos alla mycket upprörd,
och tron på hexor var ännu så allmän, att ingen kunde se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
