Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela rättegången med opartisk blick och sålunda med kraft
bistå qvinnorna. Slutligen förmåddes dock domaren att
af-sända dem till Falun för undergående af fortsatt ransakning.
Det ömkliga tillstånd, hvar uti de befunno sig, väckte
där mångens förundran. Ett par prester, som talade vid
dem, förklarade dem oskyldiga, och landshöfdingen befallde,
att de skulle hemskickas. Af den ordinarie
häradshöf-dingen Sernander hölls ett nytt ting samma höst 1757, och
de blefvo då satta på fri fot. Skräddarpojken blef i stället
insatt i häkte och ålades det honom att erlägga böter. Han
blef emellertid inom kort frikänd, inmönstrad som soldat
och sänd till armén i Pommern.
Det var dock mången som menade, att det ej varit rätt,
att qvinnorna blifvit frigifna. Häradshöfding Sernander själf
tyckes delat denna uppfattning, och biskopen i Vesterås,
Troilius, som 1658 blef erkebiskop och följande år ledamot af
Vetenskapsakademien, ansåg, att man förfarit obegripligt lamt
och var fast besluten att ej låta saken falla. Han kunde
ej nog förvåna sig öfver sitt presterskaps hållning i denna
»gudssak». Han ville, att den skulle dragas inför
konsistorium, och en tvist mellan honom och Svea hofrätt, till
hvilkn saken hänskjutits, uppstod i anledning däraf.
Emellertid hade de stackars qvinnorna att utstå svåra
lidanden. Genom den grymma tortyr de undergått hade de
blifvit oförmögna till allt arbete, och den herskande
vidskepelsen utsatte dem fortfarande för misstankar och förtal.
De gjorde flere försök att erhålla ersättning för de förluster
de lidit och upprättelse för de falska anklagelser, som mot
dem riktats, men det ville ej lyckas för dem.
Så stodo sakerna, då grefvinnan de la Gardie,
antagligen på en resa i Dalarne 1760, blef underrättad om denna
bedröfliga process. Hennes harm vardt lika stor som hennes
medlidande. Hon lät ofordröjligen tillställa de stackars
qvinnorna rikliga medel, så att de sedan sorgfritt lefde på
hennes bekostnad, och vid sin återkomst till Stockholm gjorde
hon allt för att göra denna bedröfliga rättegång bekant
utanför juristernas trånga kretsar. Dalaqvinnornas oförskyllda
lidanden, domarens oskickliga förfarande, vidskepelsen och
råheten väckte på många håll förvåning, medömkan och
förtrytelse. Den varmhjärtade, energiska grefvinnan lyckades upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
