Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På jorden jag ej finner
Hvad mer min själ sitt nöje bär,
Min glädje borta är,
Min tid i gråt förrinner,
Min ungdomslust försvinner.
Jag är olyckligt såld i sorgens grymma våld.
En långsam död for ögat står, den jag dock icke finner.»
I dessa och liknande toner gaf den unga enkan uttryck
åt den sorg, som tärde hennes sinne.
Redan som barn hade hon visat anlag för skaldekonsten,
under sin sista förlofningstid hade hon under Fabricius’
ledning pröfvat dessa sina anlag, men det var som om hennes
sångargenius, först genom lidandet luttrad och stärkt, vågade
själfständigt pröfva sina vingar.
Poesien skingrade sorgens dystra moln, och detta i än
högre grad, då hon såg, huru hennes sånger vunno
genklang i andra hjärtan. Afven andra kunde förstå hennes
förtviflan, äfven andra hade liksom hon sörjt och lidit. Hon
kände åter vänskapens och sympatiens makt, och det var just
detta som hennes veka, känsliga hjärta längtade efter.
Hon började återvända till lifvet och dess omsorger,
om det också ännu dröjde långa år, innan det djupa såret
helades.
En af hennes vänner, som kallar sig »en medlidsam
åhörare» och antagligen var en hennes kusin, adjunkten i
Upsala Karl Klingenberg, lät 1743 utgifva på trycket några
af hennes elegiska sånger under titeln »Den sörjande
turtur-dufvan». Då de kunde sjungas på kända melodier, blefvo
de allmänt spridda, och fru Nordenflychts namn vardt kändt
af alla, som älskade vitter läsning.
Hon inflyttade nu till Stockholm, såsom det synes
hufvud-sakligen af hälsoskäl, om också till en del af förhoppning
att med större lätthet kunna egna sig åt litterär verksamhet.
Det fordrades för henne dessa yttre omständigheter för att
förmå henne öfvergifva landet och naturen.
Många vittra tankar och planer uppfyllde fru
Nordenflychts hjärna under de nu följande åren, och hon strängade
flitigt sin lyra. Den om vår litteratur fortjente boktryckaren
Lars Salvius förläde hennes skrifter och hjälpte henne
sålunda i någon mån, ty hennes ekonomi var allt annat än
lysande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
