Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karaktäristiska drag. De strängar, som nutidens författare
lättast få att vibrera, dem lemna de gamle nästan orörda,
och andra strängar åter, som nu ligga rostade i hjärtats
innersta skrymslen och om hvilkas tillvaro man blir
under-kunnig endast genom någon särskildt kraftig väckelse, dessa
anslås af ett förflutet tidsskedes skalder gång efter gång,
ofta på ett tröttsamt, för oss meningslöst sätt.
Den stora mängden af författare, betydande och
obetydliga, öfverlefva följaktligen sin egen tid endast såsom
namn i lexikon och litteraturhistorier eller såsom en
njutning för ett fåtal historiskt och Jitterärt bildade personer.
De författare, som generation efter generation allmänt
uppfattas, hyllas, älskas, äro snart räknade.
Sverige har haft blott en qvinlig författare, som egt
denna modets växlingar trotsande kraft, fru Lenngren,
Sveriges största skaldinna och en bland vår vitterhets främsta
prydnader.
Hon sträfvade efter att i sitt skaldskap slå an
»Tonen egentlig för koja och slott,
Klarhet och sanning.»
Det lyckades henne.
Fru Lenngren är klar. Ingen lärd apparat, inga dunkla
liknelser, som tarfva utläggning, sällan anspelning på
tillfälliga förhållanden, intet jäktande efter det underliga och
bisarra, i den falska tron att däri låge själfständighet, inga
onödiga uttryck, som förvirra tanken, missleda känslan.
Hon behöfver blott några få penndrag för att få fram en
lefvande bild. Formen är hennes lydiga tjenarinna, och
orden smyga sig naturligt, okonstladt efter tankarne, liksom
dräkten kring den badande flickan.
Det finnes visserligen höga poetiska rymder, det finnes
djup af tanke och känsla, som hon aldrig söker nå; hon
håller sig i sin lilla vik, där hon känner hvarje grund och
där hon ej behöfver frukta att med sin farkost segla i qvaf.
Just denna ämnets begränsning är en af de många orsakerna
till den popularitet hennes dikter ännu ega. Hvardagslifvets
poesi och dårskaper uppfattas af alla, äfven af dem, som ej
kunna följa skalden, då han pejlar människosjälens djup
eller höjer sig i det oändligas regioner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
