Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver till en naturalism, som är förvånande hos en i sitt lif
ärbar och blygsam qvinna. Hon väjer aldrig för uttryck
eller situationer, som synas träffande, huru sårande för
anständighetskänslan de än kunna vara. Hennes uppfattning
af förhållandena mellan könen kan till och med mången gång
synas mera lik en mans än en qvinnas, men hon har
därvidlag skattat åt en herskande smakriktning. Om hennes
diktning i sin helhet kan däremot ej utan skäl sägas med vår
mest ansedde litteraturhistoriker, att grundkänslan i den är
»familjens, huslighetens idealitet».
Hon har dock i sina husliga taflor, det kan icke bestridas,
»Så troget målat, mindre hvad vi känna,
An hvad vi åro i vårt hvardagslag.»
Men detta är för en qvinlig författare något ganska
egendomligt, och öfver hufvud taget vika vid studiet af fru
Lenngren alla de gamla fraserna om de egendomligt qvinliga
anlagen, om att qvinnan aldrig kan åstadkomma något godt,
som ej på samma gång är äkta qvinligt, och ovilkorligen
föras oss i tankarne Thorilds ord: »Hvad är det lilla i
kön, som skiljer, emot det stora i ande som förenar.»
Förståndet herskar i hennes dikter. Äfven detta beror till
en del på den litterära riktning hon tillhörde — den franska
smaken hyllade förståndspoesien, satte klarhet högre än djup,
realism högre än fantasi, men det beror ock af hennes hela
förståndsmässiga begåfning. Förståndet behöfver dock ej
uttränga känslorna, om också dessa som trogna slafvar få lyda
herskarens vink och endast sällan träda i förgrunden, och
det är orättvist att förneka fru Lenngren känslighet,
uppfattning af det sköna och goda, medlidande med de svaga
och olyckliga. Tvärtom, hon har en sannare känslighet än
många af hennes tidehvarfs och smakriktnings skalder, ehuru
den framträder på ett för henne egendomligt sätt.
Fru Lenngren var till sin karaktär förbehållsam och
sluten, och detta gaf prägel åt hela hennes diktning. Hon
ryggade tillbaka för att visa sin" känslovärld. Hon
förstod ej det sympatitörstande hjärtats åtrå att ej gråta
ensamt, ej glädjas ensamt. Hon var i detta fallet ganska olik
flertalet af sitt kön, flertalet skalder. Men att det fanns
känslighet på djupet, därom vittna ej blott hennes många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
