Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kritiserande och berömmande. Denna offentlighet hade sin
komiska sida. Man gjorde så mycket affär af hennes
huslighet, alldeles som om den skulle lidit af att hon hade
nagot bok- och folkvett. Men offentligheten hade ock sin
plågsamma sida för hennes blygsamma, tillbakadragna lynne.
Och under denna sinnesstämning skref hon under vintern
1798 sina råd till »Betty». Denna dikt har fått den första
platsen i hennes diktsamling, ehuru hon ej hade gifvit den
en sådan ordning, hvarigenom den tillmätts ett värde, som
hon ej hade tänkt sig, och blifvit ansedd såsom mera typisk
för hennes diktning och personlighet, än den förtjenar.
Det finnes i dessa råd föga af den idealitet man vill att
en moder skall gifva åt sin dotter, det är världsklokheten,
som talar först och sist, men »råden» äro i hög grad qvicka
och innehålla många sanningar, af hvilka törhända de
tänkvärdaste ej äro de oftast anförda.
Fru Lenngren har på en del håll berömts för att hon
för sitt köns utveckling satt trånga gränser, och man tyckes
glömma, att om hon verkligen lefvat så, som hon i denna
dikt lärt, skulle hennes namn aldrig kommit in i vår
litteraturhistoria. Hon själf är den skarpaste kritik som gifves
öf-ver hennes eget poems mest diskuterade satser.
Det är likväl mer än sannolikt, att, om fru Lenngren
ej hade uppväxt i ett lärdt hem, om hon ej hade lefvat i
vittra kretsar, så hade hon aldrig blifvit en känd författarinna.
Hon var för visso ett snille, men ej ett motstånd, fördomar
eller ogynsamma omständigheter genombrytande och
beher-skande snille.
De sista åren författade hon ingenting. Hon drabbades
af många sorger. Hennes moder och syskon dogo, den ena
efter den andra, hennes far drunknade vid ett besök hos sin
dotter i Stockholm. Lyckan att vara moder hade ej blifvit
henne beskärd. I stället hade hon slösat en moders ömhet
på sin mans brorsdotter, men vid sexton års ålder vardt
denna vansinnig.
Själf hemsöktes hon af en långvarig, plågsam
kräft-sjukdom. I det sista blef hon på det ömmaste skött af en
annan fosterdotter, Karolina Weltzin. Alla sina lidanden bar
hon med stor resignation. »Mina vänner vill jag ej oroa där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
