Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppmärksamhet åt sina barns uppfostran. Af finsk börd och
först bosatta i Finland, hade de flyttat öfver till Sverige 1804,
då de förutsågo det öde, som väntade deras gamla hemland.
De bodde sedan dels i Stockholm, dels på det af dem
inköpta Årsta.
Deras barn utgjordes af två söner, Claes och August,
och fyra döttrar, Charlotte, Fredrika, Hedda och Agathe.
Fredrika var född den 17 aug. 1801 på Tuorla gård, nära
Åbo, och sålunda endast tre år, då hon fick sitt hem i
Sverige.
Den uppfostran dessa barn erhöllo var af det gammaldags,
stränga slaget. Föräldrarne betraktades såsom högre väsen,
hvilka barnen nalkades med den största vördnad. En fransk
guvernant, Eieonore dé Frumerie, af de små vanligen kallad
Bonne Amie, blef flickornas egentliga uppfostrarinna.
Kl. 8 om morgnarne skulle Fredrika och hennes ett år
äldre syster, Charlotte, gå in till fru Bremer för att hälsa
god morgon. Det var för de små flickorna en betänklig
vandring mellan förmaksdörren och soffan, där deras moder
satt vid sitt kaffebord. De visste nogsamt, att hon
betraktade med kritisk blick deras utseende, klädsel och hållning.
Sedan skulle den högtidliga nigningen och handkyssningen
försiggå. Äfven dessa handlingar voro underkastade kritik.
Det kunde hända, att fru Bremer skickade sina flickor,
sär-skildt den något tafatta Fredrika, tillbaka till dörren för att
göra om vandringen, nigningen och handkyssningen.
Flickorna gingo sedan att hälsa på sin far. Denna
allvarliga uppgift hade dock länge för dem sin nöjsamma sida.
De fingo åse, huru hårfrisören kammade stångpiskan och
pudrade kära fars peruk — en verklig förströelse i ett
enformigt lif.
Ty enformigt var det. Tiden var noga fördelad mellan
arbete, lek och några timmars vistelse i salongen hos
föräldrarne. Någonting extra, af brytande hvardagslifvet, tilläts
ej. Fru Bremer var rädd för att hennes flickor skulle få
någon kunskap om denna världens onda och höll dem
där-före, så vidt möjligt var, skilda från andra människor, både
äldre och yngre. De fingo i Stockholm ej ens promenera
ute. Då de för sin hälsa behöfde rörelse, föreslog modern,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
