Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att de under en timme skulle hoppa upp och ned bakom en
stol, ett förslag, som föraktfullt tillbakavisades af Fredrika.
Till fru Bremers uppfostringsprinciper hörde också, att
hennes flickor skulle äta litet och lätt mat. Redan på slutet
af sextonhundratalet klagade Lasse Lucidor, att damerna på
hans tid svulto sig erbarmligen för att se spensliga och fina
ut. Detta ideal af sylfidisk qvinlighet qvarlefde ännu, och
Fredrika Bremer och hennes systrar uppföddes i enlighet
därmed. Ibland kunde de känna sig vanmäktiga af hunger,
allra helst som deras aptit stegrades, därigenom att de måste
som åskådare närvara vid föräldrarnes rika måltider.
Fredrika Bremer förblef också under hela sitt lif liten
och spenslig, ehuru hon ej af naturen torde haft någon svag
kroppskonstitution.
Följderna af detta förvända uppfostringssätt minskades i
någon mån genom den frihet flickorna åtnjöto under
som-rarne vid Arsta. Där fingo de leka i de stora slottsgemaken,
vandra i skog och mark och njuta i fulla drag af den friska
skärgårdsnaturen. Det var också på Årsta, som Fredrika
började att själfständigt tänka, känna, svärma och dikta.
Hennes rika begåfning trädde tidigt i dagen. Hon lärde
med lätthet och med lust. Föräldrarne nekade henne aldrig
att läsa inom den begränsning, som för flickor var fastställd.
Språk, historia och geografi studerades med ifver, och på
vårarne stod hon examen för ingen mindre än för sin faders
ungdomsvän, kyrkoherden Franzén. Afven i musiken gjordes
framsteg. Värre var det med handarbetena. De gingo
långsamt och fubbligt, och hon var glad, när hon kunde slippa
ifrån dylik sysselsättning. Endast när »Bonne Amie» lagade
så, att barnen fingo sy åt de fattiga, lifvades Fredrikas mod.
Ty redan från sitt tolfte år umgicks hon med tanken,
att hon ville göra nytta, ville blifva någonting, kunna
någonting utöfver det vanliga, och ju äldre hon blef, desto mera
beherskades hon af dessa framtidstankar. Hon fann likväl
ganska snart, att hon var en beroende, instängd varelse,
hvars största beröm var att likna alla andra och att lefva
så tillbakadraget, overksamt och stilla som möjligt.
Ärelystna drömmar om en själfständig framtid voro
ej vanliga hos unga flickor, de kunde till och med
stämplas som oqvinliga, och dock har det i alla tider funnits
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
