Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och till sin lefnads slut stod hon med honom i oafbruten
brefväxling. Med honom talade hon om samhällslärans
problem, han införde henne i Platos idévärld, och han lärde
henne att ödmjukt söka ljus och tröst hos den, som enligt
hans egna ord »har räddat personligheten, hos Kristus».
Fredrika Bremer blef kristen i en djup och ädel
bemärkelse af ordet. Hon sammansmälte kristendomen och det
nittonde århundradets framstegsideer till ett helt af kärlek.
Det blef hennes högsta uppgift att med »hjärtats snille»
häfda personlighetens utveckling i tiden, för evigheten.
Det finnes just i uppfattningen af personlighetsidén en
likhet mellan henne och Erik Gustaf Geijer. Också hyste
Fredrika Bremer för hans skrifter och person en vördnadsfull
hängifvenhet.
Under sin vistelse i Kristianstad hade Fredrika Bremer
blifvit vän med enkan efter norske statsministern
Sommerhjelm, född grefvinna Lewenhaupt. Denna inbjöd henne till
sitt hem, Tomb, i sydliga Norge. Hon mottog inbjudningen
och kom att stanna på detta ensliga ställe med längre och
kortare afbrott sex år, flitigt sysselsatt med läsning och
skrifning.
Under dessa lugna arbetsår inhemtade hon den
mångfald af gediget vetande, som höjer henne öfver mängden af
författarinnor. Under samma tid skref hon »Presidentens
döttrar», »Nina», »Grannarne» och »Hemmet», således sina
förnämsta arbeten.
Många af de brister, som utmärka hennes första
teckningar ur hvardagslifvet, återfinnas otvifvelaktigt i dessa.
Kompositionen blir aldrig hennes starka sida,
karaktärsteckningen, särskildt af mannen, är stundom svag. Det finnes
i hennes romaner uttryck och situationer, som visa att, om
hon också i mycket bröt med romantiken, så var hon dock
långt ifrån oberörd af dess anda.
Mycket synes vår tids människor öfverspändt,
sentimentalt, onaturligt, som för femtio år sedan framkallade
sympatiens leenden och tårar. Dessutom fordrar vår tid en
objektiv och korrekt stil och stöter sig lätt på hennes
subjektiva utgjutelser, parenteser och vårdslösheter. Hennes
romaner förefalla därföre numera föråldrade, men liksom man
inte tänker på gamla farmors konstiga negligé och besyn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
