Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. DARWINISM OCH SOCIALISM - 5. Socialismen och den religiösa tron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har Darwin icke bekänt sig till ateismen och icke heller
är Spencer ateist, och måhända låter äfven Darwin’s
lära såväl som Spencer’s förena sig med gudstron, om
man t. ex. antager, att Gud har skapat kraft och
materia samt sedermera öfverlämnat åt dem att
småningom utveckla sig i öfverensstämmelse med den
skapande impulsen.
Då jag säger, att Darwin icke bekänt sig till
ateismen, så gäller detta blott beträffande hans offentliga
förklaringar. I sitt sträfvande att rentvätta
darwinismen har Häckel, på naturforskaremötet i Eisenach år
1882, förklarat, att Darwin icke vore ateist. Däremot
offentliggjorde Büchner kort efteråt ett bref, som han
mottagit från Darwin och hvari denne förklarar, att
hans vetenskapliga studier hafva, när han var i
fyratio-årsåldern, fört honom till ateismen. Något liknande har
också händt John Stuart Mill, som aldrig har erkänt
sig vara socialist, under det att hans sjelfbiografi och
hans år 1879 offentliggjorda fragment om socialismen
oförtydbart visa, att han dock var det.
Men det är obestridligt, att dessa, på ett oböjligt
och undantagslöst kausalsammanhang i naturen
hänvisande teorier oundvikligen föra till gudsbegreppets
upp-häfvande, emedan gent emot detta begrepp dyker alltid
upp den frågan: Hvem har då skapat Gud? På
svaret, att han alltid har exislerat, genmäles det åter: att
universum har alltid existerat. Den mänskliga tanken
kan icke fatta den föreställningen, att den från verkan
till orsak tillbakagående, oändliga kedjan skulle
plötsligt upphöra på en långt tillbaka liggande tidpunkt.
Gud är, såsom Laplace sade, en hypotes, af hvilken
den positiva vetenskapen icke har behof; för denna
vetenskap är han, för att tala med Herzen, på sin
höjd ett X, hvars innehåll ej, såsom Dubois-Reymond
och Spencer mena, är det ofattbara, utan allt det,
som hittills icke utgjort föremål för vetenskaplig
forskning. X är således en föränderlig storhet, som
inskrän-kes och tillbakatränges allt mera, ju längre
vetenskapen tränger fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
