Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. DARWINISM OCH SOCIALISM - 6. Individen och arten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid slutet af det adertonde århundradet förklarade
Rousseau, att allenast individen existerar och att
samhället är en konstlad produkt af contrat social
(samhällsfördrag). I det han tillskref den då gifna
historiska situationens flyktiga företeelser, korruptionen inom
Vancien régime, den gamla formen för Frankrikes
statsförfattning och i hvilken tidsepok han lefde, en
bestående fortvaro, så lade han på samhället orsaken till allt
ondt, men förklarade däremot, att individerna äro af
naturen goda och lika. Vid slutet af förra århundradet
åter stämde alla vetenskaper öfverens däri, att betrakta
samhället såsom ett naturligt faktum, gent emot hvilket
den enskilde står maktlös, från zoofyternas första
djurstammar ända upp till de högre däggdjurens flockar
och till de mänskliga samhällena.
Här kan jag icke närmare ingå på de af Fouillée
och hans anhängare gjorda försöken att sätta
föreställningen om det fördragsenliga samhället bredvid
begreppet om ett naturligt samhälle. Uppenbarligen finnes
också i dessa åskådningar något berättigadt, och man
kan icke fullständigt undvara dem, då man vill
motivera rätten till utvandring. Fördragets form, hvarom
det i det ena eller det andra samhället alldeles icke
är fråga vid individens födelse, d. v. s. vid den mäst
afgörande händelsen i hans tillvaro, spelar ej heller
någon vidare betydelse vid individens utveckling i den
miljö, där han är född, eller vid utvecklingen af hans
böjelser och anlag, hvari hans individualitet blir
gällande blott som atom vis-à-vis den sociala och politiska
ordningen.
För det bästa, som individen bär inom sig, har
han helt och hållet att tacka samhället, äfven då detta
är genomträngdt af sjuklighet och korruption, något som
dock endast är af öfvergående natur samt just bådar
uppkomsten af en ny utvecklingsfas.
Om en individ kunde lefva såsom sådan, skulle han
lefva för tillfredsställandet af en af sina båda
fundamentalinstinkter, nämligen driften för sitt uppehälle.
Men lifvets andra väsentliga behof — framalstrandet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
