Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. UTVECKLINGSLÄRAN OCH SOCIALISMEN - 8. Nationalekonomien och socialismen i utvecklingslärans belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men icke naturlagar i den meningen, att de skulle med
naturnödvändighet vara beroende af den sociala
organismens egenskaper (något som vore ganska riktigt),
utan i den meningen, att de äro absoluta lagar,
människosläktets immanenta bestämningar i alla tider och
öfverallt, för den skull hvilande i evig orörlighet, om
också i sina särskilda tillämpningar mäktiga obetydligare
och mera underordnade modifikationer.
Den vetenskapliga socialismen uppställer däremot
den tesen, att de af nationalekonomien allt sedan Adam
Smidt *) uppstälda lagarna visserligen passa in på den
civiliserade mänsklighetens nuvarande förhållanden och
följaktligen hafva en relativ giltighet för den tidpunkt,
från hvars analyserande de härstamma, men att de
icke mera motsvara verkligheten, om man vill tillämpa
dem på forntiden eller på förhistoriska tider, och att
genom dem böra lika litet alla framtidsströmningar
förstenas.
Det kan icke råda något tvifvel om hvilkendera
tes, den klassiska eller socialistiska, som mest
öfverens-stämmer med den allmänna utvecklingens vetenskapliga
teori. Den af Spencer så snillrikt grundade
utveck-lingsfilosofien, som har fruktbart befordrat samt vidare
utfört den riktning, som den historiska rätts- och
nationalekonomiska skolan förberedt, har skänkt den moderna
forskaren en oumbärlig kompass i den tanken: att allt
är i rörelse, att nutiden — ett led i hela
världspro-cessen — blott är följden af föregående, naturliga,
nödvändiga förändringar, som gå tillbaka till tidens
oändlighet, och att framtiden utan tvifvel skall skilja sig
från nutiden, liksom nutiden skiljer sig från förgångna tider.
Spencer’s lära har därmed på hela det mänskliga
vetandets område lämnat det vetenskapliga beviset för
de Leibnitz och Hegels båda abstrakta tankar, att
”nutiden är förgångna tiders dotter, men framtidens moder”
och att ”intet är, utan allt blir”. Framför allt har
*) Adam Smidt, nationalekonom, född i Skottland 1723,
död 1790.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
