Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. UTVECKLINGSLÄRAN OCH SOCIALISMEN - 8. Nationalekonomien och socialismen i utvecklingslärans belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lyell med beundransvärd klarhet påvisat på geologiens
fält, att man beträffande teorien om vår planets
formförändring måste i stället för den traditionella
föreställningen om plötsliga katastrofer sätta det vetenskapliga
begreppet om jordskorpans dagliga och gradvisa
förvandling. Visserligen är Spencer’s annars alltomfattande
vetande otillräckligt på den politiska ekonomiens område,
åtminstone har han icke lagt i dagen en lika stor
kunskap på detta område som på det naturvetenskapliga;
men det oaktadt förblir socialismen i hans
ungdomsfriska tankar blott den logiska tillämpningen af den
vetenskapliga utvecklingsteorien på samhällsläran och
nationalekonomien.
För den skull är just Karl Marx den, somafslutar
den från Darwin och Spencer utgångna vetenskapliga
revolutionen ; det visar sig redan i hans berömda
manifest af år 1847, hvilket han skref tillsammans med
Engels och som utgafs tio år före Spencer’s ”First
principles” *) och hvars klara och mäktiga syntes är
beundransvärd; hans senare förnämsta verk: ”Kritik af
den politiska ekonomien” (1859) och ”Kapitalet” (1867)
motivera och utveckla hans redan i manifestet uttalade
grundtankar.
Medan det gamla metafysiska tänkesättet betraktade
moral, rätt och nationalekonomi såsom härflytande från
absoluta och eviga lagar i det platonska tänkandets
mening, samt vidare riktade sin blick endast på den
historiska tiden och icke nyttjade något annat
forskningsinstrument än filosofernas deduktiva fantasi,
hvar-igenom många generationer voro förvisade till det
absolutas och dualismens tankekrets, så höjer sig den
positiva vetenskapen till monismens mäktiga syntes. För
den existerar blott ett, kraft och materia i oskiljaktig
enhet omfattande verklighetsfenomen, som, försatt i
ständig rörelse, antager alltjämt nya former, enligt normen
för tid och rum; och har sålunda den positiva veten-
*) Utkommet i svensk öfversättning af Victor PfeifF,
under titel: “Utvecklingsläran“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
