Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. UTVECKLINGSLÄRAN OCH SOCIALISMEN - 8. Nationalekonomien och socialismen i utvecklingslärans belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
digt djupare jäsning och förändring? Skulle egendomen
i sin nuvarande form af privat monopol till jorden och
produktionsmedlen vara det enda eviga och
oföränderliga af alla fenomen? Det är emellertid en sådan lära
som omfattas af den nationalekonomiska och juridiska
ortodoxien, i hvars midt blott den lilla gruppen af
vetenskapligt och politiskt radikala är villig att göra
utvecklingsteorien det medgifvandet, att det sociala lifvets
sekundära institutioner måste vara föränderliga, att
deras på missbruk beroende följder låta sig mildras,
men att man icke får röra vid sjelfva principen. Enligt
denna är det fullt tillåtet för några få personer att
tillegna sig jorden och produktionsmedlen, hvilka äro
lifsvilkoren för hela samhället och därmed således
för-blifvit för alltid underlagda de få, som hafva lifvets
naturliga grundvalar i sin makt.
Denna de stridande partiernas ställning återspeglar
troget de motsatser, som äfven påträffas i frågan om
fria viljan, i hvilken fråga den gamla metafysiken och
den moderna monismen stå lika oförsonliga mot
hvarandra, medan ett förmedlingsparti visserligen icke vill
helt och fullt erkänna teorien om den fria viljan, men
dock menar, att till en del måste dock viljans frihet
anses gällande, ty eljes funnes det hvarken oskuld eller
skuld, hvarken förtjänst eller fel. Äfven i denna fråga
stå de konservativa och positivisterna såsom stridande
parter, och de sistnämnda omfatta den på experimenter
grundade, vetenskapliga öfvertygelsen ; men den
bekväma eklekticismen slår sig ned mellan två stolar och
bekräftar så den socialistiska läran, att det blott finnes
två skilda partier: det individualistiska (de konservativa,
de liberala och de radikala) samt det socialistiska.
Sedan de båda grundläggande satserna sålunda
hafva klart och enkelt framställts — den klassiska
nationalekonomiens och juridikens hufvudsatser och den
från rätt-trogenhet afvikande rätts- och samhällslärans
— så är stridens första punkt afgjord, nämligen den,
att i hvilket fall som hälst står utvecklingsläran i full-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
