Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. UTVECKLINGSLÄRAN OCH SOCIALISMEN - 9. Lagen om det skenbara tillbakagåendet och kollektivegendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Härvid är ju den anmärkningen fullkomligt riktig,
att det gemensamma egandet af jorden skulle ur flera
synpunkter betyda ett återvändande till primitiv
samhällsordning. Men de slutsatser, som man däraf har
dragit, äro fullständigt felaktiga cch ovetenskapliga, ty de
hafva uppställts genom att man helt och hållet förbisett
en viktig utvecklingslag, som visserligen är föga
uppmärksammad, men därför ej mindre sann. Den är först
formulerad af den tyvärr alltför tidigt aflidne franske
läkaren Dumont; äfven jag har påpekat den, redan
innan jag såsom politiker hade förklarat mig vara socialist,
och i min framställning af den kriminella sociologien
har jag förklarat denna lags betydelse.
Den lär, att samhälleliga inrättningars återvändande
till primitiva former och stadier är en konstant
företeelse. Redan år 1881 har Cognetti de Martiis i sin
bok om den samhälleliga utvecklingens primitiva former
förrådt en svag intuition om denna lag, i det han slutar
detta verk med den något obestämda antydan, att i
den framtida samhällsekonomiska utvecklingen skulle
möjligen primitiva former åter kunna uppträda, liksom
de äro förhärskande vid denna utvecklings början.
Härvid erinrar jag mig, att jag under min studietid
i Bologna ofta har hört min lärare Carducci *) yttra,
att i formen och innehållet är det nyaste framsteget
inom skönliteraturen intet annat än återuppträdandet
af den form och det innehåll, som de första literära
företeelserna egde i den orientalisk-grekiska världen;
för öfrigt är våra dagars vetenskapliga monism, efter
en lång tid af metafysiskt kringströfvande och
svärmande, i visst hänseende blott återvändandet till
grekiska filosofers samt den store tänkaren-diktaren
Lukre-tius’**) idéer. Talrika och öfvertygande exempel bevisa
ett dylikt återvändande till det sociala lifvets
ursprungliga former.
*) Giosué Carducci, italiensk skald och
literaturhisto-riker, född 1888.
**) Lukretius, romersk diktare, född år 95, död år 51
före vår tidräkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
