Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. UTVECKLINGSLÄRAN OCH SOCIALISMEN - 10. Den sociala utvecklingen och den individuella friheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
människosläktet icke från de tidigare leden i den långa
utvecklingskedjan, utan alla arf från de skilda
ursprungliga lifsformerna fortlefva med och jämte hvarandra.
Detta var och är den sociala utvecklingens väg,
och i denna mening tolkar också den vetenskapliga
utvecklingsteorien kulturen under medeltiden, som icke
lämnade å sido den tidigare civilisationens vunna
fördelar utan log vara på dess lifskraftiga element och,
såsom i en jäsningens period, förde dem till den
mognad, som uppenbarade sig under renässansen. Och
samma lag behärskar äfven det sociala lifvets hela
storartade utveckling, de särskilda samhällsinstitutionernas
öde och uppkomst. Det ena skedets aflösande af det
andra sker visserligen genom ett afståndstagande från
den sjunkande epokens ej mera lifskraftiga formationer
och patologiska företeelser, men på samma gång bevarar,
föryngrar och utvecklar denna förändring friska och
fruktbara organ samt höjer därmed människosläktets
fysiska och moraliska nivå.
Dessa lagar hafva följt mänsklighetens utveckling,
allt ifrån dess första framträdande i urtidens
jungfruliga skogar till uppkomsten af våra dagars kultur, som
gifvetvis är i flera hänseenden öfverlägsen föregående
epoker, fast dock tillika besudlad med sin egen urartnings
giftiga produkter.
Jag erinrar t. ex. därom, att arbetarne i våra
dagars kapitalistsamhälle i stort sedt hafva en tillvaro,
som fysiskt och moraliskt står högre än någonsin förr;
men på samma gång kan man icke neka till, att deras
ekonomiska läge såsom löntagare är i flera hänseenden
ogynsammare än motsvarande klassers, slafvarnes och
de lifegnas, ställning i forntiden och medeltiden. I gamla
tiden var slafven herrns absoluta egendom och förde
en nästan djurisk tillvaro; men i alla fall hade egaren
intresse af att åtminstone tillförsäkra honom hans
dagliga bröd, då ju slafven, liksom hans dragare, utgjorde
en del af hans egendom.
Medeltidens vid jordtorfvan fjättrade lifegna egde
vissa på gammal häfd grundade anspråk, som visserligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
