Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. UTVECKLINGSLÄRAN OCH SOCIALISMEN - 10. Den sociala utvecklingen och den individuella friheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kedjade honom vid det jordstycke, där han var född,
men som åtminstone säkert gaf honom — om man
bortser från missväxtår — den dagliga födan.
Våra dagars fria lönarbetare däremot är dömd till
ett oafbrutet, till beskaffenhet och tidslängd en människa
ovärdigt arbete och står icke ens i något som hälst
varaktigt, lagligt bindande förhållande till sin
kapitalistiska arbetsgifvare eller till jorden; han eger ingen
säkerhet för det dagliga brödet, ty arbetsgifvaren har
icke mera något personligt intresse af att föda och
behålla sin fabriks eller sin jordegendoms arbetare; deras
död eller sjukdom förorsakar egaren ingen
förmögenhets-förlust, då ju de arbetslösas anbud på arbetsmarknaden
ställer till hans förfogande en outtömlig flod af proletärer.
Ej därför att egarne i våra dagar äro sämre än
forntidens egare, utan blott emedan äfven den moraliska
känslan är en de ekonomiska tillstånden motsvarande
produkt, däraf kommer det sig att den store
egendotns-egaren eller hans förvaltare, visserligen för att undgå
en kapitalistförlust, låter hämta veterinären, om en oxe
i hans ladugård är sjuk, men däremot icke tillkallar
läkaren, om ladugårdsdrängens* barn insjuknar.
Naturligtvis fins det såsom mer eller mindre
sällsynta undantag godhjärtade arbetsgifvare, som ej följa
den öfliga slentrianen, isynnerhet då de komma i
daglig beröring med sina arbetare; liksom äfven
välgören-hetsdriften obestridligen — äfven bortsedt från all
välgörenhets-sport — ofta, mer eller mindre braskande,
ger sig tillkänna hos de rika befolkningslagren, som
sålunda tysta ned en viss obehaglig, moralisk
ansvarskänslas hemliga röst; men den obevekliga regeln förblir
dock den, att under våra dagars industrialism eger
arbetaren visserligen politisk rösträtt och föreningsrätt
(åtminstone så länge som han ej använder den till att
bilda ett arbetareparti, som uppställer den sociala
frågans hufvudpunkt såsom sitt program), men har
däremot förlorat tryggheten beträffande det dagliga brödet
och en fast, säker bostad.
Socialismen vill förskaffa alla människor denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
