Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. UTVECKLINGSLÄRAN OCH SOCIALISMEN - 10. Den sociala utvecklingen och den individuella friheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där, hvarest några mindre jordegare förena sig för alt
förskaffa sig en maskin, t. ex. ett ångtröskverk, som de i
tur och ordning begagna. Om arrendatorerna och
arbe-tarne också slöto sig samman med de stora jordegarne i ett
stort förbund (och det skulle blott kunna vara tänkbart där
jorden är social egendom) och maskinerna vore
kommunal egendom, liksom t. ex. brandattiraljen är det i vår
tid, så skulle för visso dessas succesiva användande af
den ena och den andra icke hafva någon sorglig
återverkan för de arbetande; maskiner skulle då icke mera
förbannas, utan välsignas och just uteslutande för sin
egenskap af kollektivegendom.
I denna mening kan man fatta, huruledes
socialismen, just därför att den framställer en högre
utvecklingsgrad, skulle aflägsna från de nu bestående
tillstånden blott det, som den öfverdrifna individualismen har
frambragt af giftiga produkter; denna individualism
skapar i våra dagar å ena sidan milliardörerna och de
stora arbetsgifvarne, som på några få år, försiktigt
snuddande vid strafflagsparagraferna och gripande djupa
tag i de offentliga kassorna, förvärfva millioner; och å
andra sidan de vimlande smutsiga massorna af det i
de stora städernas rännstensluft uppväxande slöddret
samt på landet de arma backstugusittarne.
Ingen medveten socialist har väl tänkt att förneka
borgarsamhällets stora förtjänster om den mänskliga
bildningen eller att utstryka de gyllne sidorna i
historiens bok, som det ärorikt fyllt med sina nationella
stordåd samt i och med det underbara tillämpandet af
vetenskapen på industrien, varuutbytet och det
intellektuella området.
Allt detta är det mänskliga framåtskridandets
oförgängliga resultat, som socialismen icke på minsta sätt
vill förneka eller åsidosätta, utan för hvilka socialismen
tvärtom egnar borgarsamhällets högsinta pionierer, som
mänskligheten har att tacka därför, rättvis beundran
och tacksamhet. Socialismen nekar lika litet dessa
resultat sitt erkännande, som en ateist skulle vilja förstöra
eller ringare uppskatta en Michelangelo’s eller Rafael’s
mästerverk, därför att de framställa religiösa legender.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
