Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. UTVECKLINGSLÄRAN OCH SOCIALISMEN - 10. Den sociala utvecklingen och den individuella friheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sist gör det till en otillgänglig fetisch, hvilken såsom
sådan icke mera skänker honom några frukter; och
liksom den girige dyrkar pängarna för deras egen skull
som fetisch och låter dem ligga räntelösa i kassaskåpet
i stället för att använda dem som medel till erhållande
af ny vinst, på samma vis gör liberalismen,
revolutionens son, sig en idol af friheten, såsom sitt eget
ändamål, en onyttig fetisch, i stället för att bruka den,
friheten, såsom medel till nya eröfringar eller som
drifkraft för nya ideal.
Det är lätt begripligt, att under politiskt ofria
tillstånd var frihetens och den politiska maktens eröfrande
det första, häftigast och krampaktigast eftersträfvade
idealet. Att frihelen eröfrats, därför hafva vi, de
närmast följande, att tacka dessa martyrer och hjältar,
hvilka hafva köpt den med sitt eget blod. Men friheten
är icke sitt eget ändamål och kan icke vara det. Hvad
gagnar tanke- och församlingsfrihet, om magen är tom
och om millioner hafva i följd af blodbrist i hjärnan
och i musklerna förlorat all moralisk och fysisk kraft?
Hvad har folket för hjälp af att genom sin rösträtt ega
en platonisk andel i den politiska makten, då det
för-smäktar i eländets, arbetslöshetens och den akuta eller
kroniska hungerns materiella slafveri? Friheten för
friheten — det är detsamma som ett uppnådt framsteg,
som spjärnar emot ett ännu icke uppnådt framsteg, ett
slags politisk sjelfbefläckelse, som står steril inför lifvets
nya fordringar.
Socialismen svarar på de impotenta
frihetsapost-larnes varningar, att en ny utvecklingsfas ej sträfvar
efter att omintetgöra det föregående skedets resultat,
att den i öfverensstämmelse därmed ej vill angripa de
ärofulla resultaten af 1789, men att den fordrar af
denna frihet, att arbetarne, som vaknat till medvetande
om sina intressen och behof, få betjäna sig af den gent
emot kapitalisternas och arbetsgifvarnes klass, för att
komma till en mera rättvis och mänsklig social
organisation.
Det är nu en gång så, att gent emot privategen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
