Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. UTVECKLINGSLÄRAN OCH SOCIALISMEN - 10. Den sociala utvecklingen och den individuella friheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett åkerfält samt att därigenom hundrafaldigt föröka
nyttan af dessa arbetsmedel.
Det är falskt att påstå, det människorna, om de
icke vidare skola vara i besittning af värden som
uteslutande kunna samlas och öfverlåtas, skola, till följd af
att det af personliga och familje-intressen uppkomna
egoistiska motivet skulle bortfalla, förlora all arbetslust.
Vi se dock äfven i det nuvarande individualistiska
samhället, att de rester af den kollektiva jordegendomen,
som efter Laveleye’s exempel blifvit så grundligt
undersökta, skötas med samma omsorg och samma afkastning,
som jordegendomar i privat ego, och det fastän denna
kollektivegendoms medegare blott hafva nyttjanderätt
till densamma.
Loria har visat, att äfven i det kollektivistiska
samhället kommer en förståndig egoism att vara
drif-fjädern till människornas handlingar, men att den skall
här föra till samhällelig harmoni, som den helt och
hållet omöjliggör i ett individualistiskt samhälle.
Jag vill därför anföra ett lärorikt, fast mycket
enkelt exempel. Förr i tiden kunde endast de rika åka,
i stället för att gå till fots; sedan stälde man
hyrvagnar till den stora allmänhetens förfogande, men det
höga priset förde till en vidare utsträckt socialisering
af trafiken i form af omnibusar och spårvagnar. Det
fattas blott ännu ett steg till fullständig socialisering
af samfärdseln inom städerna: droskor, omnibusar,
spårvägar o. s. v. behöfva blott öfvertagas af kommunen
och stå den enskilde gratis till förfogande, liksom det
elektriska ljuset. Och samma system kunde införas
beträffande järnvägarna för hela folket.
Men, invänder man däremot, då skulle alla vilja
åka i droska eller spårvagn och inga anordningar skulle
blifva tillräckliga. Denna invändning är dock icke
berättigad; en sådan verkan skulle endast inträffa, om
trafiken ändrades från i dag till i morgon på det
föreslagna sättet, och äfven då blott under den första tiden.
Redan nu ega ju i flera städer postbärare och
telegrambud rätt att åka gratis, utan att det visat sig vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
