Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. UTVECKLINGSLÄRAN OCH SOCIALISMEN - 11. Utveckling, revolution och omstörtning. Socialism och anarkism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
orsaken däri, att de underbara vetenskapliga framstegen
under förra och detta århundrade komma oss att lefva
vida hastigare och föra oss framåt på tio år samma
väg, för hvilken mänskligheten i medeltiden behöfde ett
eller två århundraden.
Utvecklingens alltjämt ökade hastighet är ju en af
de lagar, som den positiva sociologien har framställt
och bevisat. Det intrycket, att socialismen är
detsamma som slafveri, har just framkallats af
känslosocialismens konstgjorda modellsamhällen; och detta är alldeles
naturligt, ty om man betraktar den nya
samhällsordningen icke såsom ett utvecklingens naturliga resultat,
utan såsom en konstrik byggnad, hvilken skall en vacker
dag plötsligen uppstå i hjärnan hos en samhällets
byggmästare, så måste man ju inse, att denne skulle
betrygga sitt maskineris gång genom otaliga föreskrifter
och med fullmakt på högsta ledningen, den måtte så
anförtros en enda person eller åt en komité. Det är
som sagdt lättförklarligt, att en sådan föreställning om
socialismen väcker hos motståndarne tanken på ett
kloster eller en kasern, synnerligast som de i
individualismens frihet se blott fördelarna, icke de kräftsår, som
fräta på dem.
Äfven en annan konstlad företeelse i vår tid har i
mångas ögon bekräftat detta intryck, nämligen
statssocialismen, som i grunden är detsamma som den utopiska
socialismen eller känslosocialismen och, såsom Liebknecht
anmärkte på den socialistiska kongressen i Berlin år
1892, blott kan vara en statskapitalism, hvilken skulle
sammanbinda det religiösa slafveriet med den
ekonomiska utsugningen. Den s. k. statssocialismen bevisar den
vetenskapliga socialismens oemotståndligt suggestiva makt;
jag påminner blott om den tyska kejsarens berömda idé att
låta sammankalla en internationet konferens för att
behandla den sociala frågan, eller om den berömda
ency-clika (rundskri f velse) De conditione opificum,, h var med
den utmärkt begåfvade Leo XIII slog både åt den ena och
den andra sidan. Men utvecklingsskeden kunna hvarken
förkväfvas eller öfverhoppas, och följaktligen hafva hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
