Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2 art. framhålles, att om någon främmande makt
hindrar eller oroar den ena parten i dess fria sjöfart, bör han
därom underrätta den andra, och man skall sedan genom
fredliga underhandlingar söka satisfaktion. Endast om
dessa misslyckas, får man gripa till vapen, hvarvid
den ena makten skall hjälpa den andra efter förmåga
till lands och sjös, likväl med tillbörlig hänsyn till den
hjälpande partens egen fördel. Hvarken Sverige eller
Staterna (6 art.) äga rätt att bistå den enes fiende
med penningar, skepp, folk eller någonting annat.
Likväl skulle, om den ena partens krig var oberoende af
detta fördrag, den andra ha fri sjöfart och handel med
fienden, med undantag af undsättning till belägrad stad
(7 art.) Denna sistnämda artikel hade varit länge
omtvistad, men den mening, som af de svenske
underhandlarne förfäktades, hade slutligen blifvit den gällande. —
Fördraget gälde för 15 år och ratificerades inom 6
månader, såsom bestämdt var.
Underrättelsen om det svenskt-nederländska
förbundet förmådde Kristian IV att något hofsammare behandla
tullspörsmålet, och en förlikningskongress emellan
Danmark och Staterna ägde rum i Stade. Men spänningen
emellan Sverige och Danmark ej endast fortfor utan blef
som bekant är så skarp, att 1643 års danska krig ansågs
af den svenska regeringen såsom en nödvändighetsåtgärd.
Sveriges plan var onekligen att tillintetgöra det
danska väldet i sundet, och både Danmark och Sverige
uppfattade denna strids betydelse för Generalstaterna, och
huru viktig Staternas ställning i striden skulle blifva
för dem själfva [1]. Sverige hade genom det plötsliga
infallet i Holstein brutit emot 1640 års fördrags 2 och
3 artikel, och det var först den 20 december 1643,
som man från Stockholm befalde den svenske residenten
i Haag att begära Staternas hjälp enligt 1640 års
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
