Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
däremot skulle 7:de artikeln i 1640 års fördrag
bibehållas. Vidare skulle man anse æqualiteten i tullar var
tillräckligt garanterad i 1640 års fördrag.
Slingelandt gaf ock i något obestämda och
tvetydiga ordalag sitt bifall till de två första punkterna.
Däremot ansåg han det alldeles nödvändigt, att
Generalstaterna i andra ordalag skyddades mot förhöjandet af
tullar, än hvad fallet var i 1640 års fördrag, hvarest det
visserligen står, att de skola behandlas såsom »gens
amicissima» och »conjunctissima», hvilket dock ej
hindrade tullförhöjningar framför de infödde, utan han ville
en behandling lika med svenskarnes [1].
Oxenstjerna afgaf sin insaga mot denna
uppfattning, och angaf såsom skäl, att gjordes ingen åtskilnad
mellan in- och utländske, skulle följden blifva en stor
ojämnhet och orättvisa, »enär undersåtar draga andra laster
för sin öfverhet, och de utländske allenast söka sin egen
profit». Privilegier, som konungen gifvit åt sitt lands
undersåtar, kunde han ej genom något fördrag med
utländingar borttaga. Ifrån 1636 hade inaequaliteten i
tullar funnits och denna inaequalitet var nödvändig till
följd af vår aflägsenhet och de svenska skeppens dyra
tillverkning. De få privilegier, som voro gifna åt
enskilda personer och sällskap, graverade ju icke mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
